Weakling Child

2009-10-30T23:01:00.007+01:00

Elegi

"The wheel's spinning, but the hamster's dead"

Husdjur, vän, fånge, mentor

Salem
2007-2009

In memoriam

2009-05-18T19:42:00.009+02:00

Mowing Lawns

Återigen blir det längre och längre mellan inläggen, men nu kan jag i alla fall skylla på jobb. Det glamorösa yrket "gräsklippning" är det jag just nu prövar på sisådär en månad framåt. Mer detaljer än så känner jag inte för att dela med mig av just nu, men jag kan ju konstatera att det är rätt slitigt.

Man vet att man klipper i Djursholm
när man upptäcker Champagnekorkar på gräsmattan!

För att eventuella läsare inte ska överge mig helt postar jag här några låtar på ett rätt uppenbart tema. Enjoy!

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Philemon Arthur and the Dung "Trädgårdsmästaren (Villaägarens visa)" (fr. "Skisser över 1914 års badmössor", 1987)

Träd, Gräs och Stenar "En enfaldig mans klagan" (fr. "Ajn Schvajn Draj", 2002)

Animal Collective "Grass" (fr. "Feels", 2005)

Can "I'm So Green" (fr. "Ege Bamyasi", 1972)

Tom Waits "Green Grass" (fr. "Real Gone", 2004)

múm "Green Grass of Tunnel" (fr. "Finally We are No One", 2002)

Talk Talk "New Grass" (fr. "Laughing Stock", 1991)

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Min "att-blogga-om"-hög växer sig allt större. X antal konserter till exempel, däribland Träd, Gräs och Stenars spelning.

/T.

2009-04-21T11:01:00.020+02:00

Previously (and later) on "Weakling Child":

Fan, man "hinner" ju aldrig skriva något här!
Här följer en snabb recap på senare tiders händelser:

Arbetet på Danderyds sjukhus tog slut 3/4, då det som jag skulle slutföra slutfördes. Och efter lång tids oro fick jag nyligen betalt för arbetet också! Känns gôtt! Nu kanske man äntligen kan göra slag i saken och köpa en ny laptop också (En som har tillräckligt med RAM-minne för att man slutligen ska kunna installera Adobe Creative Suite-paketet som samlat damm på hyllan..)!

Saker jag "lärt" mig vid arbetet på arkivet: 90% av alla kvinnor födda under 40-talet heter Margareta. Återstående procent heter antingen Kerstin eller Annette.

Frågeställningar som dykt upp under mitt arbete på arkivet: Varför anses bröstvårtor vara så mycket sexigare än andra vårtor? Varför går herr X omkring och harklar sig hela tiden? Övar han sig inför ett tal? Hur kan man döpa sin dotter till Poffi? m.m. etc. o.s.v.

Trevlig påsk hade jag på landet iaf, med allt vad det innebär med förtärande av ägg, köttbullar, fisk, ägg, prinskorv, ägg, sill, nubbe, ägg, påskmust, ägg, godis, godis, godis, ägg, ägg, ägg, godis, ägg och godis...

Har varit på en del konserter, nu senast Earth på Strand. Öppnade gjorde ASS som ju alltid är bra. Figurerade denna gång som en trio, varför namnet för kvällen alltså borde varit AST (Andreas Söderström Trio). Annorlunda från skiva, men bra. Earth tunggungade på med flera låtar från nya albumet ("The Bees Made Honey in the Lion's Skull"), som jag sedan införskaffade efter spelningen. Visste dock redan innan att den var köpvärd. Spelningen var bra, men jag fick känslan av att det ibland malde på lite väl länge, ett något kortare set hade kanske varit att föredra. Nu låter det kanske lite ironiskt när hela deras musik bygger på utdragna gitarrdrones och monotona riff, men va tusan. (Eventuellt postar jag några bilder från konserten senare.)

Konserterandet påminner mig: Har gett mig fan på att posta återberättanden från både senaste NMFHU-evenemanget ("Undergången"), samt gravt försenade Art's Birthday 09. Det spelar ingen roll hur lång tid det kommer ta innan dessa postas - postas ska dom!

Har återupptäckt den gamla "pirat"-institution som i folkmun kallas Biblioteket. Böcker och sådant som jag läst på senaste tiden:
Fabian Göranssons fantasisprudlande och köpvärda seriealbum "Kirurgi", geniet Joakim Pirinens ännu mer fantasisprudlande och köpvärda seriealbum "Döda Paret och deras "vänner" " (köpt, inte lånad), Joseph Conrads "ska-ha-läst"-klassiker "Heart of Darkness" och Neil Gaimans mytologiserande "American Gods" (köpt). Påbörjat: Carl Gustav Jungs "Psykologi och alkemi" samt Haruki Murakamis "Kafka on the Shore" (köpt, eller rättare sagt, fådd).

Tänkte avsluta med några aktuella evenemang:
* I helgen hålls den årliga seriemässan SPX (Small Press Expo) på Kulturhuset. I'll be there på lördagen (25 april) i alla fall, och hälsar på Vingåkerstjejtrion som gick även detta år där nere på serietecknarskolan, till skillnad från oss andra. Det blir kul. Gratis inträde förstås. Ta med pengar ändå, det kommer att finnas massor med fansin och serier för inköp! Dessutom ska Galagofolket kora en segrare i Hatgubbe-SM (på söndagen dock)! Don't miss!
* Vad jag dock kommer att missa är Existensminimums spelning på Fritz's Corner på Debaser Slussen samma kväll (25 april), något jag annars gärna hade sett. Hans första (härligt schizofrena) skiva gillades stort av mig, och nu har han nyligen släppt album nummer två, som återstår att höras från min sida. Dessutom uppträder Johan Hinders, sångaren i albumaktuella krautpunkarna Audionom ("Superior"), med sitt albumaktuella alter ego Fé ("War of Art"). Räkna med performancestämning, lolitaklänning,
"queerpsychotic bodypop" och desperation i rösten.
Det hela startar kl. 20.00. 100 pix.
* Skön jazz blir det på kulturhuset onsdagen den 29 april då svenska stoltheterna Oddjob med Goran Kajfes i spetsen kör sin grej. 19.00-20.50. 180 spänn / 120 för oss under 26.
* En annan sak jag nyss upptäckte att jag skulle missa (suck... "ignorance is bliss") är iDEAL-gängets nya tillhåll Skull Club på Strand - Nyss nämnda Audionom, Fylkingenveteranen Leif Elggren samt The Magic State uppträder. Saknar du släktingar/vänner (men har desto mer pengar) att spendera Valborgsmässoafton (30 april) med, och dessutom har en fäbless för malande gitarrer, performance samt ockulta drones är det bara att slå till. Fler chanser lär dyka upp, dock. Mest var jag väl ute efter en chans att se Audionom live igen + undersöka The Magic State närmare.
* På Lava, söndagen den 3 maj, är det obligatorisk närvaro när Ny Musik för Hållbar Utveckling slår till för sjätte gången i ordningen. Temat denna gång är "Det progressiva Malmö", och uppträder gör Testbild!, Luva och Sail a Whale. Dessutom visar nollbudgetfilmaren Henrik Möller (Möllerfilm) sitt senaste människoföraktande alster, det 40+ minuter långa sunkeposet "Bra ställen att hänga på, bra folk att känna i Malmö". En lika roande som djupt oroande film.
* På Strand (Hornstull Strand Etablissemang, vars hemsida tecknats av gamla idolen Joakim Pirinen, som ju dyker upp på SPX!) kommer gamla psykedeliska skivbolaget Subliminal Sounds som firar 20 år i år att hålla några klubbkvällar i proggrockens tecken med mycket celebra gäster. Den 21 maj lirar till exempel Kebnekajse, vad sägs om det? Störst "måste-gå-på"-faktor gäller dock 6 maj, då legendariska, oefterhärmerliga, urskogsrockande klangvältrarna Träd, Gräs och Stenar spelar! Samtidigt som bandet firar 40 år(!) släpper de också ett nytt album, betitlat "Hemlösa katter". Karriärens höjdpunkt kan ju sägas ligga i det förgångna (i den mån de någonsin spelade för någon karriärs skull), men gubbarna har ju bevisat att de gamla takterna fortfarande sitter i. Det - tills nyligen - senaste albumet från 2002 ("Ajn Schvajn Draj") går till exempel varm i min iPod för närvarande. Förköp gäller för bägge evenemang, 100 pix. The shows start at 20.00 i bägge fall. Räkna med att David Nessle dyker upp i publiken!

Puss + kram, syns på stan! *himlar lätt med ögonen*

/T.

2009-04-08T23:36:00.005+02:00

Glad Påsk!

Tussilago (utlovar vår tillslut) + Äggkopp & -läggare = Tumme upp!

En snabb hälsning bara innan jag drar till landet för att fira påsk.
Sen ska ni få en briefing på allt som skett sedan sist!

Under tiden kan ni ju alltid plugga på om påsken i sig. Det där med Jesu uppståndelse och allt det visste ni väl redan, men visste ni t.ex. att engelskans "Easter" ursprungligen tros komma från namnet på en germansk gudinna? Everything merges! Svenskans "Påsk" kan härledas tillbaka till hebreiska "Pesach". Allt hänger samman!

Förät er inte på godis nu, barn!

/T.

2009-03-10T20:46:00.009+01:00

"Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matt 6:24)

Jag har fått jobb. Det är ju helt sjukt egentligen.

På Centralarkivet på Danderyds sjukhus. Nere i källaren huserar jag, sorterandes, kopierandes och skannandes konvolut (läs: undersökningar, oändliga mängder papper), främst från mammografiavdelningen ('mammon'). Om jag säger att jag spenderar hela dagar med att titta på kvinnobröst så låter det kanske inte så illa, men så ser jag bara de defekta, de med cancer i sig, och dessutom endast i illustrerad form. Eller i genomskärning - när det gäller röntgenbilderna - men dessa har jag inte förtrots med ännu. Kort sagt, bröst i sin mest avsexualiserade form. Det tackar vi för.

Väldigt rolig/tragisk skylt. Plötsligt slogs jag av insikten att varje enskild mapp är ett människoliv.

Allt skedde väldigt plötsligt. Ringdes upp på onsdagen (4/3) om att dom sett mitt CV via arbetsförmedlingen, intervju på Danderyd på torsdagen, fick besked på fredagen, och började jobba i måndags (9/3). 'Plötsligt' var ordet. Intressantast är ju att det inte ens var ett jobb jag sökt!

Är en hel del frågor kvar obesvarade (lön, tider, m.m.) och vissa av arbetsuppgifterna är extremt monotona, men det känns ändå rätt ok. Framförallt när pengarna väl börjar rulla in. Det är väl kanske inte ett drömjobb, men det är en start. Något att skriva i CV:t.

Happ, så nu är man en knegare alltså...

/T.

P.S.
Är barnsligt nöjd över ordvitsen i rubriken. Jag tjänar både 'mammografin' och 'pengar'! Hajar ni? Hö hö hö...

P.P.S.
Om ni tyckte att jag var kass på att uppdatera bloggen tidigare
kan ni gissa hur det blir nu!

2009-02-25T14:23:00.010+01:00

Miljöförstöring... Dansband "blir hippt"... Melodifestival året runt... Zombie-TV... Estetisk död... Löpsedlar fyllda med skit och lögner... Ekonomisk såväl som moralisk kollaps...

Jag har länge känt det, men nu är det alltså bekräftat: Apokalypsen är i antågande. På söndag går jorden under.

Ny musik för hållbar utveckling håller nu hov för femte gången på Lava på Kulturhuset, och temat denna gång är UNDERGÅNGEN.

Sön 1/3 kl 18-21. Fri entré. Ingen åldersgräns.
Dark times. Good times.

Dead Letters Spell Out Dead Words. Thomas Ekelund; mannen, myten, mörkret, förärar Stockholm med ett besök, hot on the heels of sitt senaste album "Lost in Reflections" (Som förhoppningsvis blir det album som kommer att ge honom den internationella uppmärksamhet han så länge förtjänat*), och då är det ju bara att tacka och ta emot.

Mr.Suitcase är alltid lika briljante Billy Rimgard; Mannen som gör vad som faller honom in. Och på söndag faller det honom in att live-mixa undergångsmusik och köra allt möjligt apokalyptiskt genom en effektbox. Tydligen är det fritt fram att själv bidra med ljud som infogas i kompositionen.

Timbrogolem. Inget NMFHU-evenemang är komplett utan ett för mig totalt okänt, men likväl intressant, namn. Här tycks det röra sig om någon slags ockult lofi-tribal-trum-drone-ritual-musik.

Kort sagt, förvänta er en kväll med buller, skorstenars sotsvarta bolmande och allmänt ödesmättad stämning.

Vi ses där!
/T.

[*Även om den skiljer sig rätt markant från tidigare alster, med gitarrer och allt.]

2009-02-16T19:52:00.018+01:00

Danke!

Vill bara som hastigast tacka min familj och/eller släkt för grattandet på födelsedagen 12/2! Samt för presenterna givetvis! Tack!

Vill också tacka alla som kom på födelsedagsfesten 13/2! Tyckte att den var mycket lyckad, och jag hoppas att jag inte är ensam om att tycka detta. Tack för sällskapet, presenterna, samtalen, etc.!
Good times...

Hoppas att ni hade en trevlig Alla hjärtans dag också! Själv använde jag den till att röja upp efter er! Hehe, nädå... inte hela dagen, för sedan framåt sjusnåret lånade jag mors Corrolla och hämtade upp Emma på vägen till Malin, där jag spenderade resten av kvällen med att förlora i det förbluffande kortspelet "Skip-Bo", åse bioaktuella Disney/Pixar-filmen "Bolt" (Som tog igen det den saknade rent storymässigt med stor dos charm och gullull - som det brukar vara) samt agera tuggleksakstöd åt Helmer och Spencer (hundar bägge).

Tack alla!

/T.

2009-01-22T15:31:00.003+01:00

Denna blogg genomgår någon slags work-in-progress i nuläget.
Trial-and-Error. Leker med inställningar, utseende, etc.
Ha överseende.

Tar tacksamt emot råd! Stör mig t.ex. som satan på att bannern (som kan kommas att bytas ut i framtiden) "puttas" åt höger av originalbannern bakom. Vet någon hur detta kan lösas? Eller är det bara hos mig detta problem uppstår? Har jäkligt svårt att förstå hur man ändrar i Bloggers html-träsk överhuvudtaget.

In other news: Inom kort kommer någon slags genomgång av Art's Birthday på Södra att dyka upp här + bilder.

Until then...

/T.

2009-01-21T11:26:00.013+01:00

Bäst Just Nu, del II: ALBUM

Eero Johannes
"Eero Johannes"
(Planet Mu, 2008)

Skweeelicious! Musikstilen som heter som den låter ('Skweee!') jobbar sig långsamt vidare, sträcker ut sina tentakler utanför skandinavien och vägrar enträget dö ut. Ett ny milstolpe i genrens utveckling måste då detta album utgöra. För mig okända musikern/ grafiska designern Eero Johannes Pitkänens debutalbum har nämligen släppts på Planet Mu, av alla skivbolag. Ett skivbolag mest känd för att det drivs av Mike Paradinas (µ-Ziq) och som mest släppt skivor inom något luddiga IDM/Drill'n'Bass/Braindance-genren, även om det på senaste tiden har varit mycket fokus på Dubstep, Grime och liknande bastung musik. När de flesta Skweeesläpp krängts ut genom små men passionerade bolag som finska Harmönia och svenska Flogsta Danshall, så kanske detta är första tecknet på ett steg mot större erkännande? Eller i alla fall en chans för genren att nå ut till fler.

Mer syntetfunk och smurf-R'n'B åt folket! Men vare sig ni älskar eller hatar genren i sig, så är det svårt att stå emot finskens debut. 13 spår. No filler. All killer. Hur lyckas han?

Första låten, "Lipton Service Boy", sätter stämningen för resten av albumet. Det är funkigt, färgglatt och melodiskt. På "HAL Manifesto" proklamerar robotarna att dom inte har någon chans. "We Could Be Skweeeroes" har inte bara en fantastisk titel, utan är också en ohrwurm utan dess like. "Finnrexin" låter som en gullig barnanpassad version av all engelsk UK Garage/Whatever-Step. "Natt i spårvagnen" (egentligen borde det väl vara "på", men jag är inte den som är den, han är ju trots allt finne) är ett dancehall-inspirerat rump-shaky party. "Sumuhumus" gör en minut in i låten en helomvändning och går över till ett Boards of Canada-doftande ambientpari, men snart kommer melodin tillbaka igen. På tokfunkiga "Mobile 363" klipps röstfragment in. "Eläin" låter som något tidiga Autechre skulle kunna ha knåpat ihop om dom endast haft tillgång till lo-fi-utrustning och gamla tv-spelskonsoler. Ja, och så där fortsätter det.

Hela albumet lyckas med att vara varierat, men ändock koncentrerat. Musik man blir glad av. Musik att partaja till. Det blir svårt för Eero att följa upp en sån här klockren debut.

(Läs vad Wikipedia och musiktidningen Ondskan har att säga om Skweee.)

Beem
"The Future"
(Självsläppt, 2008)

Om ni blivit nyfikna på nyss nämnda genre kan ni bege er till svenska musikern Fredrik Mjelles hemsida och fullständigt gratis ladda ner hans debutalbum! Direkt eller via torrent väljer ni själva. En perfekt plats att börja på.

Omsorg. Varje låt får ett eget omslag, föreställande de instrument han använde vid skapandet av låten - byggda i Lego! Snyggt så det förslår, och säger dessutom en hel del om hur insidan låter också. En slags gulligare version av verkligheten.

10 låtar totalt, varav åtta är skweeetastiska instrumentaloriginal och två är covers. "Is This the Future?" av 80-talsfunkbandet Fatback, samt "Days" av Television. På den förstnämnda, politiskt böjda låten har namnet "Ronald Reagan" i texten bytts ut mot "George Bush", och bevisar därmed att låten inte förlorat sin aktualitet. På den andra är det bara själva melodin från originalet som används (om och om igen) till meditativ effekt och bildar en perfekt avslutning på albumet.

Bonusfakta: "Don't Bogart That Can, Man" består uteslutande av ljud från läskburkar.

Återigen är det ordet 'funkigt' som dyker upp i huvudet. Just att det är så melodiöst, funkigt, svängigt och 'enkelt' (i sitt utförande), tror jag är en stor anledning till varför man gillar Skweee som genre. Men det är dock viktigt här att inte dra ett likhetstecken mellan genren som sådan och själva artisten. I Beems fall t.ex. så har han mer dragit åt ett smooth 80-talsfunkhåll än det mer råa, leksakssyntljudhållet man kanske främst tänker på.

Men nog pladdrat nu, ladda ner albumet omedelbums!
Och glöm inte att donera en hacka till karln. Det förtjänar han verkligen.

P.S. Beems namn stötte jag på första gången på ett samlingsalbum från skivbolaget Flora och Fauna som hette "Nattskift" (2003). En utmärkt samling för övrigt. D.S.

Helios
"Caesura"
(Type, 2008)

Keith Kenniff skämmer bort oss med sin vackra musik, vare sig det är pianoplink under sitt Goldmund-alias, eller mer åt det ambienta hållet som Helios (Den grekiska solguden). På något sätt känns det här som en logisk fortsättning på det Brian Eno sysslade med mot slutet av 70-talet. Här ackompanjerat av mjuka beats, field recordings, piano och gitarr. Låter kanske inte så upphetsande, men fy fan vad fint det är.

När jag första gången stötte på Helios, genom förra, mästerliga, albumet "Eingya" (2006), hade jag inte några höga förväntningar. Egentligen borde jag väl ha förstått bättre, med tanke på att det släpptes på superba skivbolaget Type, men ändå. Jag klubbades fullständigt.

Under en lång tid har jag liksom i mitt huvud snickrat på en recension till "Eingya", men som vanligt aldrig kommit mig för att färdigställa det. Så låt oss nu istället konstatera att den skivan var fantastisk, och att bara (spel)tiden kan utvisa huruvida "Caesura" kommer leva upp till samma höjder. Men huruvida detta album är magisk eller ej behöver jag dock inte fundera över, för det är den. Redan på första spåret, "Hope Valley Hill", kommer dom där storslagna känslorna farandes, precis som på "Eingya". Musiken är filmiskt skulle man kunna säga, om inte det ordet vore så utslitet. Ibland känns det hela kanske lite väl smooth, ty flera gånger kommer jag på mig själv med att glömma bort att jag lyssnar.

Varje spår är utsökt, men när albumet väl är slut, kan man inte minnas en enda låt, en endaste melodi. När allt är över är det bara känslorna som finns kvar. Kanske är det så det ska vara. Det är ju bara ytterligare en anledning att få trycka på 'play' igen.

Första skivan var långsam och vacker som en dag (i naturen), och på detta album är det mer av samma vara som bjuds. Men vem är jag att klaga på sånt när det är så här bra?

Holy Fuck
"LP"
(Young Turks/XL Recordings, 2007)

Visst fan kan man vara lite experimentell i sitt rockande och ha kul på samma gång! Fullt ös, medvetslös! På "Lovely Allen" uppnås lite oväntat nära nog Post-Rockska höjder, men oftast är det NEU!-inspirerat rytmiskt kraut-röj som gäller, då och då med lite distade skrik. Och icke att förglömma, melodier! Ett solitt album från början till slut.

Band med barnsliga namn har hypats en hel del senaste tiden. Jag tänker dels på detta band men också på Fuck Buttons (som också gillar distade skrik). Det tog emot ett tag innan jag bestämde mig för att ge dessa grabbar en chans, mest just på grund av hypen. Det är ju lät att hata hypes, men ofta är det berättigat. Banden är oftast riktigt bra (bortsett från ibland, då man verkligen undrar hur ett så mediokert band kan få så mkt hyllningar). Det är mer själva jagandet efter 'Nästa Stora Grej' som är det man ställer sig tveksam till. Hela slit-och-släng-kulturen. Dagens band är morgondagens sopor. Men förhoppningsvis tänker inte folk så. En bra låt är ju en bra låt, oavsett när den gjordes.

Growing
"All the Way"
(The Social Registry, 2008)

Har inte varit helt såld på det lilla jag hört av denna Brooklynduo tidigare, men på den här känns det som att bitarna faller på plats. Åtminstone för mig.

Hack-ack-ack goes the helicopter! Ett sound jag inte hört någon annanstans. De lägger effekter på sina instrument. Lager på lager av effekter, tills bara ett böljande ljudhav återstår. Ljuden hackas dessutom upp och skapar en slags rytmer. Jag kommer att tänka på hur floder och eldar är stadda i ständig förändring, men ändå alltid är statiska, alltid är likadana. Detta trots att dom som sagt rör sig hela tiden. Kanske är det därför det är så fascinerande att sitta och stirra in i dessa element. Lite så fungerar dessa 6 låtar också, varje låt är en sisådär 6 minuters utforskning av ljud i rörelse, ljud i stiltje. Musik för hjärnan. Gillart.

Tiger Lou
"A Partial Print"
(Startracks, 2008)

Ett album jag känner kommer att långsamt krypa sig på mig. Precis som med "The Loyal" kommer det att ta några lyssningar innan den sätter sig, men sätta sig, det kommer den att göra. Det känner jag. Turligt nog fortsätter Rasmus Kellerman på den mörka stig han påbörjade med "The Loyal", och det låter som om han har lyssnat en del på elektronisk musik, eventuellt också lite mörkare metal? Men få inte fel tankar nu (om ni har något emot sådant), ty under alla nya effekter är det i grund och botten samma gamla indierock/-pop vi pratar om, måhända svartare och skitigare. Det är ruiner och aska och brustna drömmar och krossade förhållanden.

Är lite extra glad över att han släppt en Deluxe Edition-bonusskiva med samtliga albumspår remixade av diverse intressanta människor han uppenbarligen gillar. De flesta skandinaver. Allt från svenska technostjärnor till ljudkonstnärer som BJ Nilsen. Mest glad är jag givetvis över att han upptäckt mörkermästaren Dead Letters Spell Out Dead Words. Något oväntat, men samtidigt inte.

Gas
"Nah und Fern"
4xCD Box-set
(Kompakt, 2008)

Köpte denna ett antal månader tillbaka på Dotshop när det varnades för att den skulle sälja slut.

Wolfgang Voigts GAS-projekt är smått legendariskt, och här har samtliga fyra fullängdsalbum - "Gas" (1996), "Zauberberg" (1997), "Königsforst" (1999), och "Pop" (2000) - släppts i en skön box till ett överkomligt pris. Över fyra timmar ambient techno av bästa märke! Svävande och pysande ljudlandskap som inte har bråttom någonstans. Ibland med ett simpelt stadigt beat i botten som fungerar som en motor, som driver hela den organiska kolossen framåt i sakta mak genom rymden. Beatet får mig att tänka på vindrutetorkare. Ett givet biltvättssoundtrack. Musik att sjunka in i... eller kanske försvinna till. Ni minns den där elementar-liknelsen jag gjorde med Growing? Samma princip gäller här.

Nu saknar jag bara Joakim Pirinens (totalt orelaterade) seriealbum "Gas" från 1987, så har jag uppfyllt alla mina tänkbara gasbehov.

Windy & Carl
"Songs for the Broken Hearted"
(Kranky, 2008)

Aah, flyt iväg på de varma luftströmmarna bara... Here come the warm jets. Bra att W&C gjorde sig påminda igen, har inte lyssnat på duon på mycket länge. Blev sugen på att lyssna på "Consciousness" (2001) igen!

Windy Weber och Carl Hultgren har gjort musik ungefär lika länge som de varit gifta - runt 15 år! Temat för detta album är 'Kärlek' och den skildrar (till största delen instrumentalt) de mentala höga berg och djupa dalar denna känsla medför. Detta är för folk som tror att drone bara är kallt och mörkt. Musik för långa promenader. Windy kör lite shoegazer-sång emellanåt. Vissa verkar störa sig på detta, men jag tycker att det är helt ok.

Señor Coconut y Su Conjunto

"El Baile Alemán"
(Emperor Norton, 2000)

Briljanta latinocovers på Kraftwerk-låtar. Genialt!
Tyvärr är det inte ett riktigt latinoband som kommit på idén, utan tysken Uwe Schmidt. Under 90-talet gjorde Schmidt elektronisk musik som Atom Heart, Atom™ + dussinet fler alias än vad någon orkar lära sig. 1996 tröttnade han dock på Europa och flyttade till Santiago, Chile, där han började leka med latinomusiken. "Señor Coconut och hans band" består på detta album endast av Uwe själv och hans syntar och samplers (+ gästsångare). På senare tid har han dock mer och mer nyttjat riktiga musiker, framförallt i liveframträdanden.

Bonuspoäng för det härligt kitschiga omslaget.

Brian Eno
"Another Green World"
(Polydor, 1975)

Ett klassiskt album som jag skäms över att jag inte äger ännu. Men det ska det bli ändring på!

Detta album uppstod i den period Eno stod med ena benet kvar i glamrocken/-popen och med det andra i det mer experimentella, det som sedemera skulle bli hans skötebarn, Ambient.

En stor del av mitt vurmande för herr Eno kan tillskrivas Joakim 'Slowdive-Jocke' Sandström och dennes alltid lika fantastiska texter om musik. Eller, det var hos honom som mitt vaga intresse för den skallige mannen övergick till brinnande iver. Även Billy Rimgard, en annan favorit med talets/textens gåva, återkommer ofta till honom. Sen finns det ju givetvis många, många fler som håller honom högt, och med all rätt! Mannen är ju en levande legend!

Minns att jag blev upprymd när jag läste något exemplar av Kapten Stofil och fann att John Andersson gjorde ett surrealistiskt hommage till just denna platta.

Omslaget sedan, omslaget! Ursprungligen en tavla av Tom Phillips tydligen, men likväl fantastisk!

Birchville Cat Motel
"Our Love Will Destroy the World"
(PseudoArcana, 2006)

För ibland behöver man lite råös. Noise-rock brukar ju en högljudd och distad version av rock kallas (ofta spelad av japaner eller stenade Brooklynbor), men här har vi något jag skulle vilja kalla Rock Noise, noise som görs med rockkänsla, snarare än tvärt om. Nya Zeeländaren Campbell Kneale har klämt ur sig äckligt många skivor/kassetter/vinyler (i sann noiseanda) under sitt något lustiga alias, varierande mellan allt från vacker ambient/drone till våldsam ear-rape, men ibland sticker han iväg åt gitarr(feedback)- och trumhållet. Och då får man något som det här. Tänk er en punkexplosion där alla slår som galna på sina instrument, fast utdraget till en kvart. Tja, okej, riktigt så enkelt är det ju förstås inte. Det finns ju massa smådetaljer förstås, och saker som kommer och går i ljudbilden. Herregud, jag är väl ingen människa som älskar oljud för oljudets skull heller! Det måste ju vara någon mening med det, det måste ju vara varierat och intressant för att jag ska orka lyssna.

Roliga titlar också. Lyssna på den här bara: "55,000 Flowers for the Hero". Epic rens.

P.S. Upptäckte nyligen att Kneale dödat sitt BCM-alias och skapat ett nytt artistnamn, döpt efter detta album. D.S.

Andreas Bertilsson
"Det fysiska och det psykiska"
(Komplott, 2008)

Detta album befinner sig någonstans i gränslandet mellan pop, jazz, poesi och konstmusik. Sofia Dahlgren och Thomas Öberg läser texter till musik av konstmusikern/ ljuddesignern Andreas Bertilsson (som nu 'goes acoustic') med vänner/gästmusiker. Men det känns aldrig pretentiöst eller ansträngt, bara genuint och från hjärtat. Det hade lätt kunnat blivit 'svår' och 'intellektuell' musik av det hela, men där finns hela tiden en popkänsla som gör att det aldrig förlorar fokus.

Måste säga att jag är mer bekant med Andreas Bertilssons tidigare verk som Son of Clay än vad jag är med Thomas Öberg, som ju är sångare i bob hund/Bergman Rock. Underligt måhända, då fallet antagligen är det motsatta för de flesta. Har länge menat att bekanta mig närmare med Öberg och bob hund, och efter det här kan jag inte direkt säga att min nyfikenhet minskat.

Men glöm artisternas tidigare förehavanden, för det här verket står stadigt för sig själv, utanför tiden och tidigare sammanhang. Alla deltagande har här gått ihop och skapat något alldeles eget och strålande vackert.

För någon som tidigare arbetat så långt ifrån rena popmelodier man kan komma är detta ett väldigt oväntat drag, och jag måste säga att jag aldrig hade gissat på att Bertilsson hade legat bakom det hela om jag inte nu suttit med facit i hand. Måhända kan man märka att han har haft ett finger med i spelet genom skivans 'attention to detail', hur han ser alla småljud mellan de stora ljuden som minst lika viktiga. Strängar som slås an, knarranden. Små saker. Som Son of Clay har han ju gjort ett album byggt uteslutande av manipulerade ljud han spelat in i sin lägenhet, så där finns ju en tydlig koppling. Tystnaden har en viktig roll albumet igenom.

Albumets sex spår pendlar mellan försiktigt sökande partier där instrumenten ömsom smeker, ömsom skaver mot varandra, och partier där rösterna och deras berättelser står i fokus. Och då sluter också bandet upp bakom texten som en enda musikalisk kropp, samspelta som bara den, som i den givna singeln "Sett allt, inget förstått" som är mer en poplåt än något annat. Och den sitter som en smäck! Musiken är dock aldrig underordnad texten, utan här lever de sida vid sida på lika vilkor.

Albumets första spår, "Början och slutet" är också albumets 'svåraste', där en drone medels skrapningar och allmänt obehag skapas på akustisk väg. "Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt höfterna" börjar med en (för mina otränade öron) österländskt inspirerad melodi på något som kan vara sitar, men som mer troligen lär vara stålsträngad gitarr eller praktiskt taget vilket annat stränginstrument som helst (I suck at instruments). Snart nog har en rent transartad ljudbild skapats, men strax byter låten karaktär och Sofia Dahlgren börjar läsa ur något som låter som hennes drömdagbok, vilket skapar en lätt surrealistisk stämning. Därefter återvänder låten till nyss nämnda tema igen. "Lille läppen blå" följer, där Thomas Öberg efter bandets sisådär tre minuters trevande med klarinett, gitarr, bas, m.m. leker med ord och tankar på ett oefterhärmeligt vis och konstaterar att "historien skrivs av dom som skriker / den som viskar kan förebrå". Hela albumet bär på ett vackert vemod. "Sett allt, inget förstått" är enda låten på albumet där hela texten faktiskt sjungs (även om avslutande spåret också bjuder på sång), och återigen är det Öberg som gör det han är bäst på, uppbackad av Sofia emellanåt. "Att staden blundar / är det bara jag som ser / stjärnbilder som tänds / gatlampor och inget mer". På "Den ouppvecklade bilden" kommer munspel in i ljudbilden, och efter Sofias levererande av en femtonsekundersmening spricker solen upp. Tystnaden spelar en viktig roll i Bertilssons värld noterar man. I avslutande "Blommor och utslagna" funderar Öberg över människans sökande efter bevis på 'något större' än oss själva och vår sinnevärld. Allt till Sofias + medhjälpares trallande. Vackert så det förslår, och den mest lättsmälta, direkta låten tillsammans med "Sett allt...".

Det här är ett fantastiskt samarbete som jag vill höra mer av.

2009-01-12T19:03:00.011+01:00

Tvåa-nolla-nolla-nia

Har inte varit tillräckligt länge framför datorn förrän nu, så here goes (något försenat):

Gott nytt år alla vänner!
Må 2009 bringa många fina/spännande/roliga/etc. stunder till Edra dörrar!

Må detta bli året då saker sker och drömmar slår in!

Hoppas ni alla hade trevliga nyårsaftnar (samma afton förvisso, men olika versioner, därav pluralformen), det hade jag. Fest hemma hos Bo inne i Den Store Stad. Trevligt, trevligt. Karln har ju en lägenhet att döda för. Tids nog ska min kamera tömmas, och då...

In other news: Har haft "Bäst Just Nu, del II"-inlägget nästan redo för publikation sedan typ november, vilket innebär att jag måste lägga ut den mycket snart, innan allt på den blir inaktuellt.

Also: Förra delen av denna serie (d.v.s. Böcker jag läst på senaste tiden), kan nu efter ett long-overdue besök på V-tuna bibliotek ytterligare utbyggas med Lewis Carrolls delirium-dubbelburgare "Alice's Adventures in Wonderland" & "Through the Looking-Glass (And What Alice Found There)", samt Sture Dahlströms jazzgrabbar-med-livslust-och-på-drift-semi-biografi(?) "Änglar blåser hårt". Får se om jag tar mig tid att svamla mer djupgående om dessa senare. Tuggar mig i nuläget igenom (på Uppsala Centralstation) nyligen impulsinköpta "American Gods" av Neil Gaiman.

Jag måste säga att jag föredrar att läsa engelska böcker på originalspråket faktiskt, det enda som duger att läsas på svenska är ju det som ursprungligen är skrivet på svenska. Nästa bok jag har planer på att läsa och/eller köpa (men ännu ej funnit i fysisk form) är den engelska versionen av Haruki Murakamis "Kafka on the Shore".

==============================
Good shit:

På fredag 16/1 är det Art's Birthday!
Detta firas på Södra Teatern, medels fri entré.
Kalaset startar 19.00.
Artister som uppträder:

* Fennesz
* George Kentros & Mattias Petersson (framför sin Vivalditolkning "There are no more four seasons")
* Hans Appelqvist
* Ström i P2 (DJ-set med Håkan Lidbo, Mats Almegård och Andreas Tilliander)
* Sten Hanson
* The Sons of God (Guds Söner, a.k.a. Fylkingen oldboys Leif Elggren och Kent Tankred på performancehumör)
* Hildur Gudnádottir
* Hild Sofie Tafjord & Kathy Hinde
* MAG (Magdalena Ågren)
* Pistol Disco
* Nottee
* The Skull Defekts

Count me in, är allt jag säger!
Hör av er om ni blir sugna!

Live long + prosper,
/T.

2008-12-17T15:49:00.005+01:00

JulPlaylist: A Soundtrack to Snow!

Visst fan är det juletid, även om det kanske inte märks vädermässigt... Måhända kan vi locka fram flingorna med följande? Hittills har jag ju varje jul bistått med en alternativ julplaylist, och varför bryta en bra tradition?

Let's get into the X-Mas spirit!

Som vanligt presenteras det ett varitabelt smörgåsbord med låtar som sträcker sig från rak pop till mer left-field (Fennesz kändes t.ex. lite väl abstrakt och out-of-place här först, men ska det vara varierat så ska det! Så här låter det antagligen inuti en snöflinga om man lyckades spela in det!).

Det finns egentligen tre kategorier här; låtar som handlar om vinter/snö/jul, låtar som har vinter-/snö-/jultema i namnet, samt låtar som låter som vinter/snö/jul. Till den tredje kategorin hör t.ex. Tortoise's "Glass Museum" som jag dels ville ha med eftersom det är en sådan fantastisk låt (från ett fantastiskt album) som framkallar dalande snöflingor och kalla vindar för mitt inre öga, och dels kan man ju faktiskt göra liknelsen mellan glas och is, och därmed tolka titeln som en eufemism för en snötäckt natur. Vilket gör att den också går in under kategori två.

Synd att jag postade typ alla bra julrelaterade låtar i min första julplaylist (måste lära mig att hålla tillbaka, spara), men med tanke på att de länkarna är döda sedan länge kanske det inte gör något om det blir lite re-posts, om inte nu, så iaf i framtiden.

Ytterligare inkategorisering: Första låtarna är instrumentala, sedan blir det mer julpop av det hela.

Istället för posta låt för låt denna gång tänkte jag pröva att länka till en zippad mapp med hela härligheten i. Detta förutsätter ju förvisso att ni har winrar, men det har ni ju (om ni har någon som helst datorvana).

Weakling Child presenterar:
Various Artists - A Soundtrack to Snow
(75.49 Mb)

01 Tortoise - Glass Museum [5:28]
02 Helios - A Mountain of Ice [4:24]

03 Goldmund - The Winter of 1539-1540 [2:17]
04 Fennesz - Perfume for Winter [4:35]
05 Action Biker - Frosty Snow Winter [3:24]
06 Au Revoir Simone - Fallen Snow [3:45]
07 Cocteau Twins - Frosty the Snowman [2:55]
08 Fleet Foxes - White Winter Hymnal [3:46]
09 Windy & Carl - Snow Covers Everything [3:47]

10 Glasvegas - A Snow Flake Fell (And It Felt Like a Kiss) [4:23]
11 The Raveonettes - The Christmas Song [2:15]
12 Low - Last Snowstorm of the Year [2:16]
13 Saint Etienne - 21st Century Christmas [3:52]

Bonus:
Galenskaparna - Inte bara glögg

Galenskaparna & After Shave balanserar hela tiden på den där gränsen till att falla ner i buskis- och slapstickträsket, men dom räddas alltid i sista stund av sitt (och främst Claes Erikssons) rena vansinne. I just det här klippet är det ju Jan Rippe som är galen, men ändå. Rätt fin kommentar till de skandinaviska alkoholvanorna också om jag får säga så.

Jud Gol!

/T.

2008-12-10T16:45:00.020+01:00

100 inlägg!

Insåg precis att förra inlägget var mitt 100:ade! (Vilket gör detta till mitt 101:a!) Tycker på något sätt att detta är en fullgod anledning att rannsaka mitt bloggande. Kan konstatera att även om mycket av det som publicerats här inte alltid har varit så jävla relevant, så är jag ändå nöjd över det som varit och att bloggen överlevt så här pass långt (måhända att postandet skedde relativt sporadiskt en viss tid). Kort sagt, lite stolt!

En grej som det inte blivit så mycket av på den här bloggen är ju det som oftast förekommer på folks bloggar, d.v.s. vad som sker i deras liv. Största anledningen till att jag inte skriver så mycket om sånt är mest för att det allvarligt talat inte sker tillräckligt mycket intressant på den fronten för att det skulle berättiga ett inlägg. Då och då har det väl varit något utöver det vanliga att rapportera, typ konserter, fester, besök eller andra evenemang.

Så, en update för de som undrar: Som mitt liv ser ut just nu så bor jag hemma, letar efter jobb, researchar så smått på en ny serieidé, går mina föräldrar på nerverna, gräver i musikhistorien såväl som i dess framtid, rullar tummar, slår dank, böjer gräs, eldar päron, tvättar knutar och krymper rök.

Detta är också ett ypperligt tillfälle att ge mina eventuella läsare en chans att identifiera sig, lämna åsikter, etc. Vad tycker ni? Vad vill ni ha mer av, vad mindre? Vilka är ni, egentligen? Hur många? (läsarstatistik är jag för oteknisk för att utröna) etc.

----------------------------------------

Har dessutom bestämt mig för att göra något åt den hemskt standardiserade blogspotmallen jag nyttjar ('Snapshot' av Dave Shea), så för att customizera min blogg lite grann tänkte jag byta till en egenkomponerad banner högst upp. Har egentligen tänkt göra detta länge, men som vanligt har man inte haft tid/ork till att göra något åt saken. Så här tänkte jag presentera några banneralternativ som ni, kära läsare, får rösta fram en vinnare ifrån. Interaktivitet är A & O! Givetvis får ni komma med egna förslag, "typsnitt 1 med banner 2", osv. (Eller varför inte en egenkomponerad?)

Alternativ 1 nyttjar typsnittet VAG Rounded BT av Bitstream, som har en härlig rundhet hos sig. Eftersom jag inte nyttjar typsnittet i kommersiellt syfte lär jag inte behöva be om lov att använda den här (hoppas jag). Detta gäller för alla tre alternativs typsnitt. Dessa har nämligen laddats ner gratis från Dafont.com, en ypperlig källa att skopa typsnitt ur. Just VAG-fonten märker jag nu är inte längre tillgänglig på Dafonts hemsida, den kan numera bara köpas, så lucky me! Bilden är en inzoomad bit av en skrivbordsbakgrund/wallpaper jag gjort som är något av ett mindre kollage. En bild på Alveopora-korall från Reefcorners hemsida har jag lagt raster-filter på och händerna med kniven är från en illustration på en obduktion från boken "Post-mortem Manual: A Handbook of Morbid Anatomy and Post-mortem Technique", 1910, funnen på National Library of Medicines hemsida. Gotta love Google. Bubblorna från såret är jag, all the way.

"Original"-skrivbordsunderlägget finner ni här nedan. (Rätt simpel i nuläget, funderar på att lägga till något mer, men den funkar tillsvidare.)

(klicka på bilden för full storlek, spara/använd som skrivbordsunderlägg, etc.)

Alternativ 2. Typsnitt: Ballpark Wiener av Mickey Rossi. Bild: Detalj från "Thoracic Anatomy" av Patrick J. Lynch, 2006. Under en Creative Commons Licence. Visst är det intressant att våra insidor är så färggranna?

Alternativ 3. Typsnitt: Eget, eller rättare sagt, inget typsnitt. Lassopolygonverktyget i Photoshop. Bild: Något modifierad närbild jag tog på en ICA Kragsta-påse, där färgerna inte direkt var i fas. Snyggt på något sätt. Kanske symboliskt också om man verkligen vill. Segerns sötma/Dekadensens druvor står mot Vardagens salta fläsk. Hög och lågt, etc.

Alternativ 4. Typsnitt: Bullpen 3D av Larabie Fonts. Bild: Ett självtaget foto på himlen som fått smaka raster-filterbehandlingen (jag gillar den som ni märker). Färgen på bilden har också modifierats och en egentillverkad sol har slängts in i hörnet för att bryta av mot blåheten. Room for improvements.

Alternativ 5. Typsnitt: Cheboygan av PrimaFont, som är ett förbaskat snyggt typsnitt och vars 'lilla g' är så förbannat stilig att tårna krullar sig. Bild: Detalj från ett, i mitt tycke, snyggt foto jag tog av regndroppar på fönstret vid min laptop. För att få lite variation på de olika banneralternativen konstaterade jag krasst att det behövdes en med vit text på svart botten. Gick mer på nödvändighet och kontrast än känsla denna gången. Därav den kanske lite ofullbordade känslan... Fast samtidigt är den väl rätt stilren? Överlag är den lite väl goth kanske, men ibland kan man ju faktiskt känna att "It doesn't matter if we all die".

Intressanta fakta: Denna och alternativ 1 har en vertikal linje som är tänkt att sammanfalla med (och kännas som en snygg och logisk fortsättning på) kanten mellan inläggen till vänster och presentationen/bloggarkivet till höger. Ta med det i era beräkningar!

Let the luftande of åsikter commence!

----------------------------------------

Ytterligare något som känns fullständigt logiskt i sammanhanget är att tänka tillbaka på första inlägget. Där postade jag en mp3:a med Aphex Twin's "To cure a weakling child" - som ju gett bloggen dess namn. Några månader tillbaka fann jag på en av mina dagliga internet-räder en nytolkning! Så varför inte på sätt och vis sluta cirkeln genom att här posta originalet, samt Adem's lågmälda folkcover?

Originalet är från nittonhundranittiosex års "Richard D. James Album" på Warp, och nyversionen (som utöver "texten" från "To cure a weakling child" använder melodin från "Girl/Boy Song" från samma album) kommer från Adem's 'cover'-album "Takes" på Domino, från tjugohundraåtta.

Aphex Twin "To Cure a Weakling Child"
Adem "To Cure a Weakling Child / Girl Boy Song"

"My feet / my arms / and my ears / and / your feet..."

Ibland ska man inte krångla till det. Ett litet barns ord kan duga gott för att skapa svallande känslor.

Denna version sätter verkligen fingret på - och fokuserar på - det många AFX-fans ofta tycks glömma till förmån för de vansinna beatsen och trumprogrammeringarna, nämligen melodierna.

Äh vafan, jag är ju så givmild och glad idag... här har ni ytterligare en (av RDJ själv modifierad/remixad) version, från hans "Come to Daddy EP" (Warp, 1997):

Aphex Twin "To Cure a Weakling Child [Contour Regard]"

----------------------------------------

Slutligen, ett STORT tack till alla läsare!

På återseende,

/T.

2008-12-02T14:10:00.017+01:00

Bäst Just Nu, del I: BÖCKER

Daniel Sjölin
"Världens sista roman"
(Norstedts, 2008)

Ett ord; 'Mindfuck'. Handlingen är måhända väldigt luddig, men mer än något annat är det här ett äventyr in i själva ordens och språkets vindlande gångar. Fiktiv självbiografi där gränserna mellan verklighet och fantasi, litteratur och svammel suddas ut. Allt är väldigt 'meta'. Inspirerande, eller i alla fall eggande. Alla gamla ord blir plötsligt intressanta igen.

Ett kapitel kan handla om Daniels försök att få kontakt med sin dementa mor, nästa kapitel kan vara en förvandlad version (en remix om ni så vill) av föregående kapitel, sedd genom moderns förvirrade hjärna. Texten, språket, har dekonstruerats och rekonstruerats. Eller är det Daniel själv som tappar greppet? Vem är det som berättar egentligen? Daniel, hans mor eller den "riktige" Daniel? Det är många frågetecken som sagt, texterna växer in i varandra. Lager på lager. Bifigurers roller kan variera från gång till gång, ena stunden är de poliser på 50-talet, senare är dom Daniels barndomsvänner. Flashbacks i flashbacks i flashbacks. Var är jag? Skval. Allt är skval.

Det är påfrestande att läsa, man orkar inte många kapitel på raken. Framförallt efter ett 'dekonstruerat' kapitel känner man sig helt utpumpad av ansträngningen. Men det är lika jobbigt som det är belönande. Resan är viktigare än målet. Oändliga tolkningsmöjligheter. Dadapoesi, vardagsfunderingar och barndomsminnen. Vad har jag missat? Måste läsa den en gång till känner jag nu. Måste lösa gåtan.

Chuck Palahniuk
"Choke"
(Vintage, 2002)

Allt Chuck tar vid blir ju guld, även om det han oftast skriver om är skit, om ni förstår vad jag menar? Han tycks nämligen ha en viss fascination för Amerikas mörka sida.

Victor Mancini är en recovering sexoholic som när han inte sätter på folk till höger och vänster (och fördröjer sin utlösning genom att tänka på bilolycksoffer) tjänar pengar genom att låtsas sätta i halsen på restauranger. När någon sedan 'räddar' honom, känner denne sig skyldig till att se till att han mår bra även i fortsättningen och skickar därmed pengar till honom på födelsedagar och liknande. Han är ett riktigt praktarsel. Han knäcker extra som 'skådespelare' i en temaby som utspelas 1734. Dessutom ser han efter sin döende och dementa mor på St. Anthony's. Hon var tidigare kriminellt radikal, och har lärt honom allt om hur samhället egentligen fungerar. Man kan kort säga att grabben haft en något annorlunda uppväxt. Mest är det här dock en historia om losers, och om vägen till personlig frälsning.

Som vanligt har Palahniuk samlat ihop en massa obehagliga fakta, fantasifulla idéer, motbjudande ögonblick, upprepande av fraser, svart humor, uppsnappade konversationer och filosofiska nötter och hällt ner allt över en historia som inte följer någon dramaturgisk modell. "What would Jesus NOT do?"

När man inte har någon ny bok att läsa kan man alltid gå tillbaka till Palahniuk-sektionen i bokhyllan och på nytt bli överraskad. Detta är min andra genomläsning. Mina personliga favoriter är annars "Diary" och (mer kända) "Fight Club".

Jag fann under läsandet av denna bok vissa likheter med Daniel Sjölins nyss recenserade. Gemensamma nämnare: Huvudpersoner som föraktar sig själva, samt mödrar som undanhåller hemligheter och långsamt glider in i sina egna hjärnor. Ett underligt sammanträffande. Ytterligare ett sammanträffande är ju att min farmor lider av Alzheimers. Eller ja, lider och lider... Hon lider väl inte av någonting längre.

(P.S. Upptäckte under mitt letande efter den rätta omslagsbilden att "Choke" ska bli film. Synd. D.S.)

Jan Stenmark
"Du & jag"
(Kartago, 2008)

Tekniskt sett inte en bok, men kan heller inte kallas seriealbum då den bara består av "en-rutare". Å andra sidan är det inte mer än logiskt, då det Stenmark sysslar med heller inte riktigt kan kategoriseras över huvud taget.

Stenmark ägnar sig ju åt något som närmast kan jämföras med det DJ Shadow håller (läs: höll) på med; att leta upp gamla saker och göra något nytt av delarna. Post-modernism när den är som bäst. Collagehumor!

(Ej att förväxla med 'Collegehumor'... Usch!)

I "Du & jag" är det gamla kärleksserier från 60-talet som fått Stenmark-behandlingen. Nu mer än någonsin tidigare syns han fascination för sex och död. Dessa ämnen minskar dock inte bildernas genomslagskraft, utan som vi alla vet så är den bästa humorn sprungen ur mörker.

Gränsen mellan geni och galenskap har väl aldrig varit så tunn som hos denne man? För bevis, beskåda:

2008-11-17T20:18:00.004+01:00

Namn.

Idag har Naima och Naemi namnsdag.
Grattis!

De bägge kvinnonamnen härstammar från hebreiskans Naomi som betyder Mitt behag eller Den angenäma.

Naima. Den mystiska gudomen i Hans Appelqvists fantasi.

Nemi. Den cyniska black metalbruden i Lise Myhres fantasi.

2008-11-10T21:05:00.003+01:00

Morrissey "Let the Right One Slip in"

Let the right one in

let the old dreams die

let the wrong ones go

they cannot

they cannot do what you want them to do

Let the right one in

let the old dreams die

let the wrong ones go

they do not

they do not see what you want them to

Let the right one in

let the old games fade

put the tricks and schemes for good away

I will advise

until my mouth dries

I will advise you to

Let the right one slip in

slip in

And when at last it does

I'd say you were within your right to BITE

the right one and say

"What kept you so long?"

"What kept you so long?"

(Ser fram emot att beskåda årets svenska vampyrfilm på bio. Hoppas att den är så bra som jag föreställer mig den. Att boken är fantastisk behöver jag väl inte ens nämna? Men i alla andra filmatiseringsfall; se filmen först, läs boken sen. Annars blir man bara besviken, kom ihåg det!)

/T.

2008-10-30T22:32:00.019+01:00

Skräck!

Allhelgona är det ju, upptäckte jag liksom alldeles plötsligt! Kom som en överraskning, men jag har å andra sidan aldrig varit bra på högtider/datum/platser/ansikten/människor/någonting...

Var sugen på att dra in till Fylkingen på lördag och se Ljudbilden & Piloten (Kristofer Ström), The iDEALIST (Joachim Nordwall), m.fl. men när kusinen bangade av festskäl skippar jag nog det hela och drar till landet med päronen stället. Lite synd, menmen.

Håller på och trixar med datorn och försöker fixa till mitt audiotek något, men får avbryta det ett ögonblick för denna stundande högtids skull. Jag hade nämligen tänkt ut att jag skulle bjuda på en liten skräckrelaterad playlist! Tänker dock inte ta några självklara låtval, typ Michael Jacksons "Thriller", ty dessa låtar ska skrämma er på riktigt...

========================
THOMAS' TRACKS OF TERROR!
========================

1. Chad VanGaalen - Molten Light

Beskrivning: Obehaglig berättelse i lättlyssnad folktappning. Nackhåren reser sig dock varje gång refrängen kommer.

Babbel: Låten är tagen från Chad VanGaalens senaste album "Soft Airplane" (2008). Detta är mitt första möte med denne man. Utöver att göra weird folk/freak folk/vad-folk-nu-vill-kalla-det, så är han också en sjujävla duktig tecknare/animatör, och har även gjort musikvideon till låten. Största anledningen till postningen av denna låt är just för att få visa videon, ty den är fantastiskt obehaglig och fantastiskt snygg. Låten blir liksom läskigare efter att man har sett den.

- - - - - - - - - - - -

2. Coil - Tainted Love

Beskrivning: Begravningsversion av välkänd klassiker.

Babbel: Industrilegenderna Coils tolkning av denna Gloria Jones-klassiker slår Marilyn Manson på fingrarna flera gånger om vad gäller 'creepiness'. Den är så jävla off, skev, rent sång-, melodi- och taktmässigt, gentemot originalet (och för all del alla andra coverversioner, frånochmed Soft Cell och framåt). Det är just detta som gör den så obehaglig. Och till viss del irriterande.
Från albumet "Scatology" (1984). Det enda album av Coil jag dock lyckats ta till mig är "Horse Rotorvator" från 1987, så ska ni börja någonstans kan ni lika gärna börja där.

P.S. Det handlar om AIDS, iaf i Coils tolkning... D.S.

- - - - - - - - - - - -

3. Black to Comm - Negative Volumes

Beskrivning: Katter som högst motvilligt dränks i ett svart träsk - i slowmotion. I sju minuter.
Allmänt statisk och obehaglig rätt igenom. Bra att ha som soundtrack när Ni offrar getter till Lucifer, eller som bakgrundsmusik när Ni långsamt hasar fram till, och långsamt öppnar, ytterdörren för att med ett förvridet ansiktsuttryck skrämma godistiggande grannbarn på flykten. Ah, finns det något vackrare ljud än barnagråt?

Babbel: Låten är tagen från belgaren Marc Richter (aka Black to Comm)'s senaste album "Fractal Hair Geometry" (2008), som i övrigt är en mindre läskig historia. Denna låt är knappast den optimala ingången till hans musik, men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att han gör bra grejer! Hans magnus opus - hittills - i mina öron, är dock albumet med det tungvrickande namnet "Wir können leider nicht etwas mehr zu tun...", som tyvärr endast har släppts på vinyl, vilket är synd då det är en av de få drone-album jag kan tänka mig att äga.

- - - - - - - - - - - -

4. Scott Walker - Clara

Beskrivning: Mer som ett hörspel än en låt, dessa 12+ minuter är nästan garanterad att ge dig kalla kårar. Scott Walkers teatrala sång/prat förmedlar en oklar men likväl obehaglig historia, som utgår från Benito Mussolinis hustru, och hur hon väljer att stanna med sin man istället för att fly, när avrättningspatrullen slutligen kommer till palatset för att hämta dem.

Babbel: Från Scott Walkers "The Drift" (2005). Goda gudar, detta album skrämmer skiten ur mig. Snarare konstmusik än något annat (På den här låten nyttjar han t.ex. ett köttstycke som percussion!), och med texter som fungerar mer som poesi än faktiska berättelser. Låten "Jesse" från samma album t.ex. handlar om hur Elvis Presley i svåra tider brukade tala med sin dödfödda tvillingbror Jesse. Scott väljer sina historier med omsorg, i alla fall inspirationen till dom. Att man sedan kanske inte alltid förstår allt han säger eller menar, ökar väl egentligen bara på obehaget. Efter att ha hört den här är svårt att föreställa sig att Scott en gång i tiden (60-talet) var en stor popsångare och flickidol!

- - - - - - - - - - - -

5. Sunn O))) - It Took the Night to Believe

Beskrivning: "En nästintill stillastående soppa av ondska."

Babbel: Kunde omöjligt ha gjort en sådan här lista utan att inkludera det kåpklädda och sub-bastillbedjande bandet vars namn är taget efter ett förstärkarmärke. Ansedda som något av kungar inom den subgenre som brukar omnämnas drone metal. På denna skiva fick de dessutom hjälp av diverse black metal-sångare för ökad effekt. Vill minnas att jag blev intresserad av albumet "Black One" (som låten är ifrån) efter att ha läst en recension i Groove #8, 2005, som ordagrannt löd:

SUNN O)))
Black One
Southern Lord/Sound Pollution

Pressinformationspappret inleds med ”detta
är den sjätte och mörkaste Sunn O))) skivan”.
Det är bara att hålla med. Black One är ett
fullständigt klaustrofobiskt helvete. Så fullkomligt
svart. Deras långsamma gitarrdrones
är så tröga, så djupa och så enormt utan
ljus. Gästsångarna Oren Ambrachi, Wrest,
Malefic och John Wieses vrål och gutturala
läten försvinner ner i ondskefulla brunnar
av frustrerat noise, och valium. Black One är
bortom aggressivitet och utlevande, det är
en näst intill stillastående soppa av ondska.
Malefic var under sångpåläggen på den sexton
minuter långa Báthory Erzsébet inlåst i en
baklucka på en bil. Hans närmast tonlösa,
torra röst innehåller all den skräck som Black
One är. Den totala instängdheten och mörkret
är genomgående. Luften står stilla och ett
kraftigt tryck över bröstet. Varför, kan man
fråga sig, ska jag utsätta mig för detta? På något
sätt är det som med alla extremer, ett sätt
att få tillvaron i någorlunda balans. Har jag
hört avgrunden får den vardagliga mittfåran
en nödvändig bredd som krävs för att faktiskt
kunna fungera i den miljödystopiska samtiden.
Ett sätt att få en egna torftiga verklighet
någorlunda meningsfull.
- Fredrik Eriksson

- - - - - - - - - - - -

Som sjätte och sista låt tänkte jag posta Throbbing Gristle's "Hamburger Lady", men eftersom den låten försvunnit i Den Stora Kraschen, och eftersom mina föräldrar hemkommit och vill upp till landet snarast, får det vara. En annan anledning till utelämnandet av denna låt skulle kunna vara det faktum att listan redan innehåller sin beskärda del drone/industrial. Har ju dessutom bloggat om denna förr vill jag minnas.

========================

Ha en trevlig och/eller skräckfylld helg!

/T. "Boogeyman" Skoog

(Är inte helt tillfreds med amerikaniseringen av våra högtider... Det är Allhelgona, inte Halloween! Plus att detta nu plötsligt bara är ytterligare en anledning för storföretagen att kränga sina varor...
Är det några vi ska ta efter så är det mexikanarnas glädjefyllda De Dödas Dag, tycker jag.)

2008-10-27T10:31:00.015+01:00

"A Free Fall"

Telepaterande av vita katter, språkförbistringar, instängda bankomater, provocerande ospelade klarinetter samt magisk musik.

Fick med mig kusin Johan in till Lavas Jazzkväll (V. Sjöberg New Jazz Ensemble + Auton) i går (26/10). Vi besökte 'I love kebab' och inmundigade sedan sagda kebab i en trappuppgång. En riktig Stockholmsupplevelse... På Lava stötte vi ihop med Mårten, som väntade sin bror. Denne ramlade in senare, med cykelkorg och på loppis inhandlade jackhängningsstänger(?). Efter en del svammel snodde vi åt oss sittplatser på raden närmast scenen. Tyvärr hade jag fått hjärnblödning och glömt ta med kameran, ty det hade ju varit optimalt (Ni får nöja er med dassiga mobilbilder).

Auton.

Först spelade Auton.
Petter, Rickard, Douglas.
Korg MS-10, Fender rhodes, basgitarr, vibrafonette.
De började med att framföra en cover på Brian Eno & Robert Fripp's "Evening Star". Bara av att göra en sån sak så får man ju en gyllene stjärna i kanten av mig. Sedan körde de "Slagskepp", följd av ytterligare en cover vars namn unslapp mig. Vackert var deras gig i alla fall. Hur ofta nyttjas triangel i nutida musicerande till exempel?

Sista låten gled in i bakgrundsmusiken/spellistan som Viktor Sjöberg satte igång på sin laptop. Plötsligt dök en acidlåt upp, något oväntat kanske, med tanke på att temat för kvällen var 'Jazz'.
Fast det kanske bara var i sin ordning eftersom dessa bägge akters tolkningar av genren jazz kanske inte skulle klassifieras som sådan av många.

I pausen, passade Johan och jag på att uppsöka bankomat för att utöka skivköparkapitalet. Vid ett litet bord såldes nämligen Autons debut, tre Viktor Sjöberg-skivor samt lite relaterat, d.v.s. Tsukimono's "Née" och Dead Letters Spell Out Dead Word's "Fall, Fall, Falling". Kunde glatt konstatera att jag hade merparten av det som såldes. När kvällen var över hade jag också V. Sjöberg New Jazz Ensemble-skivan och Auton-skivan i min ägo. Gôtt mos.

Samtal.

Sedan följde ett lagom pinsamt och krystat samtal med banden om 'Jazz'.
Innan akterna började spela projicerades bitar från Edward Blands dokumentär "Cry of Jazz" på väggen, och dess aggressiva, "pro-svarta" budskap blev en lustig kontrast mot de rätt så lågmälda vita männen som kvällen kretsade kring.
"Vad skulle regissören tycka om din musik tror du?"
"Jag vet inte... Tyckt att den var kul kanske?"

V. Sjöberg New Jazz Solos. "Free Free Jazz" - Befria frijazzen!

Viktor Sjöberg New Jazz Solos (ensam som han var) körde två låtar på laptopen, (bägge 'jazzigare' än hans jazzskiva lustigt nog, den ena en gammal låt, den andra från hans kommande album) men fick snart sällskap på scen av ett fingerknäppande Auton, med trumvisp och allmänt improviserande som följd. "Det här är en låt som jag har spelat som jag tänkte skriva för er" är en mening att minnas. Något som dock provocerade klarinettälskaren Mårten bortom sans var att Viktor mot slutet tog fram detta instrument, ställde den bredvid laptopen och lät bli att spela på den. Något slags statement kanske?

I Mörby, i väntan på bussen hem, kom en tjej som varit på samma tillställning fram till oss och frågade ut oss om bra jazzställen i Stockholm. Hon var tysk au-pair som funderade på att plugga här. Detta ledde till att ett ytterst förvirrat samtal följde på sisådär 3,5 olika språk. Mårten visste uppenbarligen mest och rekommenderade Glenn Miller Café samt tog tillfället i akt att lära ut uttrycket "kura skymning".

Johan & Mårten. U-bahn mot Mörby. "Albert Ayler då?"

En mycket lyckad kväll.
Great times were had by all.

(Köp grejer här!)

/T.

2008-10-22T12:09:00.008+02:00

Information Lost

Skitbra spelning av Infantilt Inferno förra lördagen (skulle tagit med kamera!), hade gärna fått vara längre och under bättre förutsättningar... Och nu är det väl ändå på tiden att ni släpper nån slags EP? De fyra spåren från MySpace + de som ni med all säkerhet har undangömda nånstans...

Jag kom också att återigen inse vilken otrolig tafflighet jag uppvisar i sällskap med folk jag inte umgås med så ofta. Som om min hjärnas synapser plötsligt blivit dubbelt så långa. Jag verkar alltid mer talför i mitt huvud än utanför. Gör mig alltid bäst (vill jag iaf själv tro) i sällskap jag har åratal av erfarenhet med. Min halvtaskiga självkänsla hindrar mig nämligen från att slappna av och vara mig själv, av rädsla för att folk skrikandes ska ta till flykten vid första bästa tillfälle. Jag ska fasen screentrycka en t-shirt med texten "Socialt inkompetent" på.

David Cronenbergs dagdröm?

Oglada nyheter:

Min ena externa hårddisk har omotiverat dött, varför min far + dennes jobbkamrater medels recovery-program o.dyl. har försökt rädda så mkt de kunnat... #*%$!! Har hittills inte haft något ordentligt vredesutbrott över saken ännu, vi får se när det kommer, och hur det manifesterar sig...

Av denna händelse har jag dragit lärdomen att 1) lita inte på teknik, 2) att jag måste hålla en högre kvalitetskontroll, eller iaf ha disciplin nog att inte fylla min hårddisk med massa skit som slaggar igen eländet...

Om något försvinner i den fysiska världen kan man alltid stöta på det igen några år senare i en dammig låda på vinden, men när något försvinner i den digitala världen är det för evigt förlorat. någonstans, i ett gammalt stenbrott några hundra meter avsides från den gigantiska informationsmotorvägen, samlas alla dessa korrupta filer och ovisbara bilder, felaktiga program och döda pixlar. Som på en elefantkyrkogård.

Kan konstatera att mångt och mycket gått förlorat. Helst vill jag inte tänka på det... alla anteckningar, bilder... jag är alltid oroad över mitt audiotek, men när det kommer till kritan kan all denna musik alltid laddas ner ånyo, sånär som på de mer obskyra sakerna som jag sökt med ljus och lykta över internets vindpiskade hedar för att finna. Men det är ju de personliga sakerna som verkligen inte kan ersättas... som tur är ligger de flesta foton på min andra externa hårddisk, men jag är rädd att en hel del familjebilder har uppslukats av det kalla vakuum som är datorns själ.

Men jag får väl ta det goda med det dåliga och se detta som en chans till nystart, med bättre ordning och så vidare. Ta och rensa upp i mapparna, bara behålla det vettiga, och uppgradera hela skiten, d.v.s. införskaffa nya externhårddiskar, skaffa en laptopjävel som har RAM-minne nog att klara min lagligt och dyrt inköpta Adobe Creative Suite 3 (Photoshop, Illustrator, InDesign) - så att jag slutligen kan få den besten installerad - samt slutligen skaffa en färgprinter/scanner så att man kan skapa något vettigt...

Sen var det ju det där med penningar...

/T.

2008-10-15T13:14:00.000+02:00

Att se fram emot:

18/10 - Hjorthagens medborgarhus, Ropsten:
Infantilt Inferno live + 45min-pjäsen 'Picknick på slagfältet' starring Bo Leth, en tredjedel av II.
19.30. 80 pix.

26/10 - LAVA, Kulturhuset:
Auton + V. Sjöberg New Jazz Solos.
18.00-21.00. Gratis.

Auton - "Slagskepp" from Viktor Sjöberg on Vimeo.

2008-10-15T12:46:00.006+02:00

Skönheten i det långsamma.

V. Sjöberg New Jazz Ensemble
"Do Nothing 'Til You Hear from Me"
(iDEAL, 2008)

Viktor Sjöbergs musikaliska bana har varit intressant att följa,
och överraskar mig ständigt. Gör han inte semi-instrumental loopbaserad avant-hiphop så är det ambientpop eller något mer experimentellt (men aldrig för 'seriöst'). Och nu har han ett nytt album på ingång ("Breakfast in America") som (enligt honom själv) kommer att vara mer 'pop' (Kanske har det att göra med att han nyligen varit ute på turné med Jens Lekman i staterna?). Men oavsett 'genre' finns där alltid ett visst vemod som jag gillar.

Nu har han gett sig på genren 'Jazz', fast inte som man har hört den förut. The shape of jazz to come, måhända? Egentligen är det att ta i att kalla det jazz, tänk er mer svallande drones, friformsambient med inslag av fältinspelningar, ljud, trädens sus, en bil som passerar, akustiska instrument, piano, gitarr. Väldigt sparsmakat, faktum är att ordet 'försiktigt' ständigt dyker upp när jag tänker på albumet.

4 låtar 'Slow Jazz' + kortare outro (där vi får höra Viktor själv mummelsjunga älskvärt). Titelspåret är 28 minuter för sena nätter, våt asfalt, orange gatljus och persiennskuggor i ansiktet i en nedsläckt lägenhet. Ingenting man drar fram när man vill partaja helt enkelt. Faktum är att det nästan är ett krav att man bara får lyssna på det här albumet sena nätter med våt asfalt, orange gatljus och persiennskuggor i ansiktet i en nersläckt lägenhet. Det är nämligen så försiktig musik att den riskerar att försvinna om du befinner dig någon annanstans än i ett tyst rum när du lyssnar. Den är mer benägen att lägga sig som en ljudtapet, som ett bakgrunds-
soundtrack, än att 'take center stage'. "Men det händer ju inget!", känns som en kommentar som kan falla på den oinvigdes läppar. Detta är inte ett album som man lyssnar på flera gånger i rad i flera dagar, utan fungerar mer som ett fint vin man bara plockar fram vid särskilda tillfällen. Man måste vara sugen, vara i rätt sinnesstämning. Jag kan direkt säga att det inte är något för 'the casual listener', utan nåt som tar tid att smälta, kräver sin tid, kräver sin lyssnare.

Men när man väl står där, med persiennskuggorna i ansiktet är det åh så värt ens tid.

V. Sjöberg New Jazz Ensemble - Cloud My Memory
(från "Do Nothing 'Til You Hear from Me", 2008)

2008-10-06T16:47:00.007+02:00

"All the colours are changing, autumn is here"

Signs of autumn. Denna bild togs 4 september,
i nuläget är hela häcken röd (No pun intended).

Dagens* ord:
PROCRASTINATE

Uppenbarligen går det typ en månad mellan varje postning, och det är ju inte något gott tecken. Som plåster på såren får ni här en liten höstig låt:

Koop - Relaxing at Club F****n
(från "Waltz for Koop", 2001)

((Har nu gått över till sharebee.com, som laddar upp låten på ytterligare olika file hosting services, vilket leder till fler alternativ för er att ladda ner ifrån, och, framförallt, förhoppningsvis en längre livslängd på själva länken/låten, som ju tenderar att dö illa kvickt i vanliga fall. Med andra ord, funkar inte en länk, pröva nästa.
P.S. Ha överseende med allt spam... D.S.))

Var fantastiskt soligt och somrigt väder idag, så jag passade på att gå på långpromenad. Såg till att så länge som det bara var möjligt gå solen till mötes, för ljusterapins och det ökade D-vitaminintagets skull. Kände starkt för att slänga ihop en playlist (mixar har jag inte teknik eller skills nog för) med låtar som visualiserar ljumna sommarvindar, lata dagar med paraplydrinkar i handen och vågor som slår mot någon kritvit sandstrand när man sluter ögonen. Något slags botemedel nu när vi går mot kallare och mörkare tider alltså. Men det får bli vid en senare postning, med tanke på att denna började med ett så höstigt tema.

(*Läs: Årets)

2008-09-01T13:25:00.004+02:00

September's here again

The sun shines high above
The sounds of laughter
The birds swoop down upon
The crosses of old grey churches
We say that we're in love
While secretly wishing for rain
Sipping coke and playing games

September's here again
September's here again

David Sylvian "September"

2008-08-31T15:04:00.007+02:00

Film eXtravaganZa!

På senaste tiden har jag stängt in mig och glott på filmer...

"Dead Leaves"

"Dead Leaves" och "Blood: The Last Vampire" är två väldigt olika, men väldigt japanska, animefilmer. Den förstnämnda en extremt snygg, extremt våldsam (ultrasplatter) och skojfrisk historia (med "skoj" menar jag saker som att en av karaktärerna har en enorm borr som penis). Faktum är att den här filmen är extrem på alla sätt och vis... Extrema karaktärer, extremt våld, extremt mycket skjutande, extrema miljöer, extrema kameravinklar, extremt ALLT. Retro och Pandy vaknar upp nakna och med minnesförlust. Efter en kortare bärsärkagång på stan spärras dom in i ett fängelse i rymden. Ska dom lyckas fly, och återfå sina minnen? Svaret är förstås "Ja". Storyn har dock nästan sekundär betydelse i den här filmen, och ögonfesten, coolheten i sig, är snäppet viktigare. Rekommenderat adrenalinstinnt!

"Blood: The Last Vampire"

"Blood: The Last Vampire" å andra sidan är en extremt snygg (på ett realistiskt vis, till skillnad från "Dead Leaves"), poetisk och mörk historia där den sista vampyren, en till utseendet ung flicka, av staten skickas till en amerikansk militärbas i Japan för att undersöka några mord. Sin story till trots är detta inte nån dussin-monster-action, utan många gånger en vacker och långsam film där man bara får insupa miljöer, detaljer och alltings snygghet (ytterligare en likhet med "Dead Leaves", när jag tänker på det), åtminstone innan all action börjar. Highly recommended.

"π" (Pi)

"Requiem for a Dream"

"The Fountain"

Utöver galet snygg anime iscensatte jag också ett Darren Aronofsky-maraton och såg hans tre filmer i rad. Svartvita, paranoida, matematikmystiska technopsykthrillern "π" (Pi), drog- och katarsis-stinna helvetestrippen "Requiem for a Dream" och hans senaste, filosofkärleksdramat "The Fountain", som jag var nyfiken på.
De första två är måsten, goes without saying, men den tredje var också sevärd och intressant, måhända aningen pretentiös, med sina teman om kärlek, liv och död, i tid och rum. Men framförallt i tid.

"Dead Man's Shoes"

Sheffieldbaserade skivbolaget Warp Records har en lång och fin historia, med artister som Aphex Twin och Autechre i sitt stall (som bägge finns med på soundtracket till "π", appropå inget). 1999 startade dom också sidoprojektet Warp Films, ett produktionsbolag för independentfilmer. En av dessa filmer är "Dead Man's Shoes" av Shane Meadows (mest känd för "This Is England", som också producerades av Warp Films). En oroväckande och mörk film på klassiska temat "hämnd". Nergången engelsk landsbygd, småstadsångest och nära på dokumentär känsla ökar obehaget. Sevärd.

"V for Vendetta"

"V for Vendetta" har jag inte läst än, men filmen såg jag nyligen. Bra, men inte så bra som jag hoppades. Den hade sina stunder. Den grafiska romanen är dock med all säkerhet bättre.
Jag menar, Alan Moore.

"Delicatessen"

Jean-Pierre Jeunet har en väldigt egen stil. Säger jag "Amelie från Montmartre" så vet ni vad jag menar (Den filmen är för övrigt en av mina absoluta favoriter). Det var dock inte den jag såg nyligen, utan "Delicatessen", en film han gjort tillsammans med Marc Claro, och som jag menat att se länge. En film som trots sina mörka miljöer och sitt mörka tema mer är en romantisk komedi än något annat. Till ett hyreshus i ett krigshärjat och post-apokalyptisk Frankrike anländer en ung man som söker jobb. Hyresvärden, som också har ett slakteri på bottenvåningen, anställer honom som allt-i-allo. Den unge mannen blir intresserad av slaktarens dotter, men det är saker han inte vet. I dessa krigstider är det svårt att få tag på kött, men likväl verkar slaktarn ha outtömliga lager...

"Paris, Texas"

Wim Wenders "Paris, Texas" såg jag också nyligen. En bruten man återvänder efter fyra år i ingenstans, för att försöka ställa saker till rätta med sin splittrade familj. En mycket bra film, med ett fantastiskt soundtrack av Ry Cooder (baserat på Blind Willie Johnson's ordlösa "Dark was the Night, Cold was the Ground", a.k.a "the most soulful, transcendent piece in all American music").

"Soylent Green"

"Soylent Green" är en dystopisk sci-fi-klassiker från 1973, med Charlton Heston i huvudrollen. Ingen superfilm direkt, men helt klart sevärd. Om inte annat så för att se Heston bete sig som ett svin mot folk, samt p.g.a. sitt populärkulturella värde. Solomons dödssekvens t.ex. har parodierats åtskilliga gånger,
bl.a. i The Simpsons.

"Münchhausen"

"The Adventures of Baron Munchausen"

Såg också de två tolkningarna av Baron von Münchhausens äventyr (Den gamla skrönförtäljaren vissa av er kanske känner igen från barndomsböcker och dylikt), dels den tyska versionen från 1943 och dels den mer kända, av Terry Gilliam regisserade, versionen från 1988. Den gamla tyska versionen ("Münchhausen") hade onekligen en del maffiga scener, men jag störde mig emellanåt på att den inte kunde bestämma sig för om den ville vara en påkostad kostymfilm eller om den bara ville gå loss på skrönorna och alla sjuka scenarion (exempelvis när han helt opåkallat måste skjuta ner sina amoklöpande kläder, eller besöker månen). Lite seg emellanåt, men helt klart sevärd.

Det är dock Terry Gilliams version ("The Adventures of Baron Munchausen") jag föredrar. Teatralt så det förslår, så där pompöst det ibland kan bli när den gamla ex-Monty Python-medlemmen drar i trådarna. Detta är menat som något positivt. Klart det ska vara over the top när Baronen är i farten. Denna gång jag såg den måste jag faktiskt erkänna att jag fick en liten tår i ögonvrån. Fantasins seger över regler och byråkrati. Hur kan man inte bli glad av det?

"Naked Lunch"

Sen har vi ju "Naked Lunch", en minst sagt udda film av David Cronenberg (a.k.a. mästaren av Body Horror och äckelpäckel) delvis baserad på legendariska beatförfattaren William S. Burroughs "ofilmbara" roman med samma namn, och delvis med inslag av händelser från författarens eget liv. För att göra en lång historia kort; ska du bara se en snedtripp med inslag av talande skalbaggar, droger, verklighetsuppfattningsupplösande, oförståbar handling och sexuellt upphetsade skrivmaskiner i år, låt det bli denna. När jag sett klart på den uppstod samma känsla som efter att jag hade sett David Lynchs "Mulholland Drive", det var som att jag precis hade blivit serverad en obehaglig gåta jag inte är helt säker på att jag vill lösa. Extra plus för saxofonsolon av frijazzlegendaren Ornette Coleman.

"The Science of Sleep"

Och senast idag såg jag Michel Gondrys "The Science of Sleep" med kusin Johan. Gondrys drömlika lågbudgetstil går ju inte heller att ta fel på (Jag älskar den mannen och hans kreativitet). Denna film överraskade mig ändå, ty utöver fantastiska drömsekvenser fanns här också ett relationsdrama som var skrämmande övertygande i sitt uppvisande av människors känslor och svagheter.

Kort sagt, en jävla massa film har beskådats.
(Gemensamma nämnare: Mörkt och/eller Mysko)

/T.

P.S.

I övrigt vill många ha bilder och recension av Norbergfestivalen... Psykiska blockeringar och vanlig lathet har dock satt käppar i hjulet, men mycket snart kommer bilder finnas till beskådning på min bilddagbok!

D.S.

2008-07-09T12:11:00.013+02:00

"The intoxicating effects of language"

Tillbaka från landet där jag varit en hel del nu, avskärmad från verkligheten, på gott och ont.

Jag har alltid räknat mig själv mer som en ljud-person än en text-person vad gäller musik, men på senaste tiden har jag gått ner mig lite i textdelen av mitt audiotek. (Läser igenom Anthony Burgess 'A Clockwork Orange' igen också, som ju onekligen är något av ett språkligt mästerverk.)

Har lyssnat en hel del på WHY?'s senaste album 'Alopecia'. Något slags mellanting mellan hiphop och mer alternativ pop, Hip-Pop, om ni så vill (även om betoningen ligger på pop här). Yoni Wolf (Medgrundare av skivbolaget Anticon och tidigare medlem i minst sagt udda hiphop-projektet cLOUDDEAD) skriver och pratsjunger poetiska och självutlämnande texter som jag gillar ju mer jag hör av dem, och börjar så långsamt lära mig dem utantill.
Vad sägs om:

"At your house
the smell of our still living human bodies and oven gas
you pray to nothing out loud
two first names and an ampersand
embroidered proudly on a kitchen towel
you're a beautiful and violent word
with the skinny neck of a chinese bird
in a fading ancient painting
and if you're in heaven waiting
you made it there fighting
the tightest kite string
in a bad storm with lightning

And now these few presidents
frowning in my pocket
can persuade no god
to let me let you talk, oh
these few presidents
frowning in my pocket
can persuade no god
to let me let you off

Even though I haven't seen you in years
yours is a funeral I'd fly to from anywhere"

Why? - These Few Presidents (Texten här)
Why? - Fatalist Palmistry (Texten här)
Why? - Simeon's Dilemma (Läskig/vacker sång om en stalker - Texten här)

Har aldrig varit ett big fan av hiphop (mest p.g.a. de av MTV så älskade gangserrapparna), det jag oftast har uppskattat är beatsen, men det finns en hel del alternativ hiphop som jag börjat uppskatta, härligt befriade från allt vad blingbling, bitches och cristal heter.

Jag rekommenderar t.ex. Antipop Consortium's 'Arrythmia' från 2002. Skeva beats och sjuka nära på stream-of-consiousness-texter, med memorable lines som

"Bake for the fake, two shakes of Scary Spice and I'm off with the cake
off the rack for the track, let it cool off then BLAT!
the whole crew wanna snack after they nap
runnin' up on me
but I told y'all kids: that's for the company"

och

"I got to infect you in order to affect you
and I don't expect you go get it at first
my brains burst
sprayin' pure freon on Celine Dion"

och

"MC for modern classic, conceptual
from you empty gestures, cosmetic
many weathers apart
when your a pitter it patters like wallpaper
floppy cock, vagrants, a vapor, vanquished
empty parking lot vacant and vanished
just as lightbulbs make love and burn themselves out
obviously you're not stingy with stupidity
conceited, and your album's only one song strong
chew your arm off and and raise your hand
appreciation is just as impractical
as masculinity for drag queens
in the game of role reversal"

samt

"Rare as fur on fish; like a pterodactyl is a stranger to lipstick"

APC består/-stod av (de lade ner 2002, har kört sologrejer sedan dess, men återbildades nyligen) M. Sayyid, (High) Priest, Beans, samt producenten/beat-skaparen Earl Blaize.
Highly recommended för folk som vågar gå vilse i språkets irrgångar och de mer experimentella sidorna av hiphop.

Antipop Consortium - Ping Pong (bästa beatet någonsin?)
Antipop Consortium - Mega (första hiphop-låten med operasolo + djurläten?)

APC "Ghostlawns"

Övrigt: Är någon sugen på Norbergfestivalen?

/T.

2008-06-19T00:10:00.002+02:00

Glad midsommar!

Ta det lugnt med krökat, samt dansandet kring den efterkristnade, post-hedniska illa dolda fallossymbolen!

Vi ses und höres!

Skål!

/T.

2008-06-13T00:09:00.004+02:00

Ett farväl, en återkomst

Borde väl skrivit tidigare, men i alla fall... Nu har man så återvänt till Kragsta, V-Tuna, igen. Har varit i Falköping och åsett systerns student och hjälpt även henne att flytta hem. Allt detta plus att jag varit en sväng förbi Uppsala och hjälpt Fredrik+Linda att flytta in i sin nya lägenhet. Dessa borde räcka som skäl till min elektroniska frånvaro.

I morgon ska jag och syrran titta förbi mormor+morfar på lunch, och på lördag har syrran studentmottagning... *Pust*

Jaja, ville bara säga detta. Tittar tillbaka in här när det hela lugnat ner sig en aning...

Bye!

2008-05-29T02:26:00.007+02:00

"Pannkaka!"
eller
"Det var sent, jag var trött"

Thomas Skoog "Pannkaka!" [feat. Claes Månsson]
(Edit: Väckte den döda länken till liv igen)

Yrrol - en kolossalt genomtänkt film

2008-05-25T14:28:00.026+02:00

A Beginners Guide to Urban Exploring
(and the Post-Apocalyptic Future)

Här kommer lite bilder från tidigare nämnda expedition till det övergivna hyreshuset i Vingåker. Bilderna togs med min mobil, så ha överseende med bildkvaliteten. Fast å andra sidan, så kanske det ska vara dålig bildkvalitet, för rätt känsla. Till och med pixlar förfaller.

Förgänglighetens skönhet. The beauty of decay.
Undergångsromantik så det förslår.

Där låg den alltså, mitt i ett i övrigt fint villaområde. Tre trapphus bred.
För att gå mellan dessa fick vi vandra via den becksvarta källarkorridoren..

Den vanliga ingången var förstås igenbommad.

För att komma in fick man gå runt till baksidan av huset och ta sig in
genom ett krossat källarfönster. Någon hade lämpligt nog dragit fram

en stol i tvättstugan för att underlätta in- och utgång.

Tomma lägenheter.

Tiden har stannat här. Men inte i nuet, som för oss andra,

utan i en odefinierad dåtid. En dåtid balsamerad för framtiden.

Minuterna efter Pompeij. Evigheten efter Tjernobyl.

Krossade fönster.

Läskigast var ändå när man fann tecken på liv.
Små kuddansamlingar, skedar, tändare...
Oidentifierbara fläckar på golvet...

Någon sa att det igenbommade huset hade använts som

provisoriskt lager vid något tillfälle, vilket skulle förklara

alla lådor med böcker och trasiga kassettband (industri-
och noisekassetter hade väl varit optimalast i sammanhanget,
men så var nog inte fallet..) som låg i det andra trapphuset.

Drömmen om det svenska folkhemmet, i spillror.

John Ajvide Lindqvist, var är du?

Fler rester av ilska. En totalförstörd TV i ett av trapphusen.

Uppbrutna dörrar.

Här har någon bott en gång. Här har liv utspelats.

Detta är allt som återstår. Det som lämnats kvar, efter att människan gått vidare.

Vill helt klart återvända hit med en ordentlig kamera,

men jag vette tusan om jag törs utan sällskap (och vapen).

Nästa gång kanske vi stöter på husets nuvarande innevånare...

Någon sorts stämningsfull epilog:

Andreas Bertilsson "Början och slutet" (från "Det fysiska och det psykiska", Komplott, 2008). Video av David Krantz.

2008-05-20T23:45:00.006+02:00

Besök

(Han har tagit upp den fula ovanan att röka, men framförallt,
att dricka kaffe i tid och otid.. En av vår tids största gissel..)

Hade kusin Johan på besök i helgen, för första - och sista - gången.
(Hajar ni skämtet? Slutar ju skolan sista maj...) Det var trevligt.
Vi gick på promenad och fotograferade (Jag tog några bilder med min "nya" kamera, Emils begagnade. Förväntar mig bra bildkvalitet!). Har tyvärr varit riktigt skitväder större delen av helgen, annars hade jag velat återvänt till ödekåken med kusin samt bättre kamera. Var och Urban Explore:ade där förra veckan under lunchen, med två klasskamrater och tecknarläraren Patrik själv som entusiastisk safariledare. Ett helt igenbommat hyreshus, fyllt med nedgångna och coola ting (Mer om detta + bilder senare!). På grund av vädret blev dock jag och kussen mest innesittande, drack diverse öl och glodde på Tila Tequila ("Know your enemy"-style. Fy, vad gammal man känner sig, men... Vart är samhället på väg?). Johan drog på söndagen, och senare samma dag tittade Pontus och John förbi, varpå det dracks ytterligare öl och sågs på första fyra avsnitten av "Grotesco" på laptopen. John stack sedan hem för att plugga inför småföretagandeprovet som vi andra redan haft. Pontus blev dock kvar, så då tyckte jag gott att vi kunde se på HasseåTages klassiska "Picassos äventyr". Slutligen såg jag en förbannat intressant dokumentär på tvåan, "Shutka book of records", som handlade om en romsk by i Makedonien. Väldigt fascinerande levnadsöden och underliga figurer, och framförallt seder! Man fick lite perspektiv på saker och ting, och började fundera kring det här med kultur... Rekommenderas, även om den innehåller lite bitar som kan vara stötande (omskärelse, ritualistiskt självplågeri, djurplågeri... Nu låter det kanske som en mörk historia, men det är det verkligen inte). "Champion!"

2008-05-07T19:06:00.012+02:00

Gränsland, gryningsland

Tapes musik tycks ständigt befinna sig i gränslandet mellan akustiskt och elektroniskt, mellan det lågmälda och det storslagna, mellan det lilla och det stora. Nya skivan "Luminarium" utspelar sig - åtminstone i mina öron - i ytterligare ett gränsland.

I gränslandet mellan natt och dag.

Det är en aningen mörkare affär än vanligt. Om "Rideau" var ljudet av vårsolens första strålar alternativt dess sista, så är "Luminarium" ljuden under timmen innan solen tagit sig upp eller brytit sig igenom molnen.

En urskogsglänta i tidigaste ottan, det har börjat ljusna, men solen har ännu inte stigit upp. Himlen är grå av moln, skogen tyst. En liten tjärn ligger svart och stilla i det långsamt avtagande dunklet. Det är kallt, och morgondimman ligger fortfarande tät över mossan. Första två spåren, Beams och Moth wings, låter precis så. Fingers är ljudet av nattens varelser som går till sängs, som kryper in i gryt och ner i mull. Andra djur börjar röra på sig. En hetsig trumma vaknar till och tassar upp i ljuset - antagligen på jakt efter något att äta - halvvägs genom låten. Reperto är en porlande bäck som leder oss tillbaka till tjärnen vi nyss lämnat bakom oss. På vattenytan saxar skräddarna omkring. Mystery Mutiny är daggdroppar på spindelväv, mossiga stenar. I Dripstone befinner vi oss såklart i en mindre grotta, måhända den på omslaget, en urholkning i berget vid tjärnen där insekter krälar utom synhåll och dropparna från taket faller mot det svarta vattnet i sakta mak. Svalor (eller är det möjligen fladdermöss? Det är svårt att se...) susar in och ut ur grottan, nära vattenytan. På Altamira tittar så solen fram tillslut, om än bara till och från, som några korta glimtar genom det allt mer utspridda molntäcket som sakteliga rör sig över himlen. En fågel lättar på sitt hjärta i granskogsdjupet. I Parade börjar gläntan vakna till liv, och när så den repetiva orgelmelodin och det lilla klockspelet gör den ensamma gitarren sällskap, vet man. Barnskratt i fjärran, trumpet, dragspel, det är slutligen morgon. Det är dock ingen brådska, dagen får komma i sin egen takt. Illuminations är, precis som den förra "Rideau"-inspirerad. Långsam och vacker. Ljudet av blommor som ytterst långsamt öppnar sig för solen. Molnen skingras och dagen anländer i ett långsamt, utdraget klimax. Och så, på Beams out, som i någon slags epilog, befinner vi oss återigen vid det lugna, svarta vattnet, på huk betraktandes våra egna spegelbilder. I vattenbrynet leker lite grodyngel. En trollslända far förbi.

Tape använder sig som vanligt av orgel, gitarr, harmonium och liknande, men lite nya ljud slinker in också (På Dripstone hörs lite mer distade läten exempelvis.). Lite som en slags blandning av Opera's smånyanser och Rideau's mer sparsmakade penseldrag. Trion kör inte fast i gamla hjulspår, utan prövar på lite nya grejer, utan att för den skull förlora det som gör Tape så förbannat bra.

P.S.

Jag får vara hur j--la naturromantisk och högtravande jag vill!

D.S.

2008-04-29T19:59:00.007+02:00

De e LUNCH!

SPX08 var en trevlig upplevelse.. Vi sålde fler fansin/fanzine än vi vågade hoppas på, diverse serier införskaffades, trevlig stämning rådde, bittra serieskapare var bittra, glada amatörer var glada, Subwaymackor mumsades på och alla nördade loss så det stod härliga till. Hann med att se Be Kind Rewind till och med.

Slänger in några bilder när tid finnes.. Ska upp till hemtrakten över valborg, ev. ut till landet också ("ut till fåglarne")..

Vi ses när vi syns,

T.

__________________________________________
P.S.
För er som håller till i Stockholmstrakten under valborg kanske lite syntetisk funk kan locka?
Från Digfi.com:

Skweee-marathon i Kransen på valborg
Flogsta Danshall firar släppet av samlingen Museum of Future Sounds 2 med ett stort kalas på Tavernan i Midsommarkransen på valborgsmässoafton 30 april. Tolv liveakter uppträder under kvällen. DJs från Nation of Skweee fyller luckorna.
Liveartister: Joxaren, Kool Dj Dust, Limonious, Markis Sage (swe/fin), Mesak (fin), Mrs Qeada, Pavan,PJVM (fin), Rigas Den Andre, S.L.A (fin)., V.C. (fin).

20-01, 60 kr.

www.flogstadanshall.com
D.S.

2008-04-20T22:26:00.009+02:00

Promenad.

ASS "Cool water"
(My get up and go just got up and went, 2008)

Tunng "Jenny again"
(Comments of the Inner Chorus, 2006)

Ljudbilden & Piloten "A. Klingtmann"
(One Hundred Fifty-Five, 2008)

Tape "Golden Twig"
(Milieu, 2003)

Greg Davis "Curling Pond Woods"
(Curling Pond Woods, 2004)

Philip Glass "Metamorphosis One"
(Solo Piano, 1989)

2008-04-12T20:29:00.009+02:00

Quis custodiet ipsos custodes?

Frank Miller's "Sin City" gick på tv igår. Den är ju bra. Och otroligt snygg.

Hollywood har ju pumpat ur sig serie- och superhjältefilmer senare åren, ibland med lyckat och i bland med mindre lyckat resultat. Man skulle ju kunna svamla om det psykologiska värdet i att hjältefilmer blir populära när människor känner behov av dessa (och med tanke på den värld vi lever i nu så..), men det får vara.

Har appropå detta läst att Alan Moore & Dave Gibbons mörka, banbrytande mästerverk "Watchmen" ska bli film (2009), och jag har onda föraningar. Att toppa originalet är ju inte ens att tänka på, men ska man lyckas överföra det hela till filmmediet på ett bra sätt? Det kan ju så lätt falla pladask om inte filmskaparna hyser kärlek för originalet.. Det är dock Zack Snyder som agerar regissör, som gjorde "Dawn of the Dead"-remaken 2004 och nu senast höftskynkesorgien "300" (även den baserad på en grafisk roman av Frank Miller), så hopp finns. "300" följde ju i princip originalserien ruta för ruta, så..

Gäller bara att dom hittar bra skådisar också. Hittills verkar dom vara rätt okända, vilket ju är bra. Svensk-amerikanskan Malin Åkerman ska tydligen vara med också, och henne har jag typ bara sett i en liten "löfte-om-sex"-biroll i nån risig collegehumorfilm (ni vet, "knark, sex, äckelhumor - å så roligt!") hittills, men vem vet..

Läste precis detta citat på internet som Snyder gjorde i en intervju, och plötsligt börjar jag nästan längta till filmen. Han har ju fattat! That's the spirit!

"But I think that the appetite for me is to make a movie that feel's more like Taxi Driver than like Fantastic Four, again."

Från baksidan av själva boken:

"It is the book that changed an industry and challenged a medium. If you've never read a graphic novel, then WATCHMEN is the one to start with. And even if you have, it's time to read it again."

2008-04-11T17:11:00.006+02:00

It's in the Trees! It's Coming!

Ja herregud, blir längre och längre mellan inläggen känns det som.. Latmasken ringlar i mig.

Har lyckats bli klar med den förbaskade femsidorsserien, "Hest". Ömsom kärlek, ömsom hat kan man ju säga. Trots allt mitt första riktiga serieprojekt som jag avslutar, så ni får inte vara för hårda mot den sedan..

Med skolan ska vi bege oss till Small Press Expo som hålls 25-27/4 och sälja våra serier i fanzinform. Jag ska göra ett tillsammans med Adam, John och Elisabeht (ja, hon stavas så). Ska pula med presentation till den också, sen återstår bara att skriva projektarbete på eländet, och som vanligt har loggboken varit obefintlig (man borde ha lärt sig vid det här laget tycker man). Jaja..
Jo, förresten så har vi haft vernissage/utställning på Ebelingsmuséet i Torshälla också, så om ni har vägarna förbi.. hehe, skämt åsido, jag langar upp några bilder från det inom en snar framtid.

Och så flyttar man slutligen hem igen då, efter skolavslutning (kan man säga så?) den 30 maj. Dags för framtidsångesten att sätta in igen snart alltså.

Vad annat? Tja, i musikväg har jag grävt en del i svensk underjordspop/art-funk/new wave/post-punk/whatever (Commando M. Pigg, Reeperbahn, Webstrarna, Blago Bung, m.m...) Är väl fel att tala om genrer egentligen i detta fall... svenskt 80-tal är det dock.. och annorlunda. Mer om detta senare, om jag känner mig själv rätt.

Sedan har jag först nu upptäckt Kate Bush's "Hounds of Love" (1985) och blivit kär i henne och hennes gummibandsartade stämband och konceptuella låtar. Ska erkännas att en av de faktorer som fick mig att slutligen kolla upp henne var att Axel Willner (The Field) refererade till/samplade (förvisso bortom all igenkänning) en av hennes låtar på sitt (rätt oväntat) kritikerrosade micro-sample-fluff-techno-album "From Here We Go Sublime".
De första fem låtarna på "Hounds of Love" är bara allmänt fantastiska poplåtar, där "Running Up That Hill" lär kännas igen mest. Låtarna 6-12 (B-sidan på LP:n) har formen av ett minikonceptalbum kallad "The Ninth Wave", som handlar om en kvinna som håller på att drunkna efter en olycka på havet, och om de hallucinationer och minnen hon upplever medan hon kämpar för att hålla sig vid liv. Texterna är inte direkt tydliga alla gånger (vilket det ju sällan bör vara), så därför hänvisar jag återigen till songmeanings.net i sådana här fall, där ju folk kan kommentera och delge sina egna tolkningar. Förvisso kan detta kännas som något slags fusk, eller att den egna tolkningen hindras, men jag har alltid gillat att ha så mycket fakta som det går på min sida.
Tänkte nämna något om låten "Cloudbusting" också, men det får bli senare.

Har dessutom en mängd filmer och tv-serier av mer eller mindre klassiska mått som jag måste ta itu med att se.

Borde fortsätta med Sample-ology-inslagen också, varav typ en är gjort hittills så vitt jag minns.. Sen var det ju lite random mp3-posting intänkt också, och sen var det ju det där long overdue dub-inlägget som ligger och skräpar också, och sen... eh, ja.. lova inte för mycket nu Thomas lille.

På återseende,

Er uggla i mossen;
T-Man.

2008-03-18T17:14:00.009+01:00

Kööörkooort!!

eller "Konsten att förvandla en förhållandevis viktig händelse i sitt liv till en skivrecension"

Sweeeet!

Jag vill tacka mig själv, juryn, Andreas (körskoleläraren), Gud och/eller Satan (eller annat mytologiskt gudaväsen) samt Pantha Du Prince, som lyckades hålla min puls stadig och nere innan uppkörningen.

Pantha Du Prince "Saturn Strobe"

Pantha Du Prince "This Bliss" (Dial, 2007)
Kristallklar klockspelsminimaltechno för frusna vintermorgnar, fordonsfärder och nattliga promenader hem efter att klubbarna stängt (ja, den liknelsen har gjorts tidigare, men det skiter jag i).

Det finns ju så mycket att gilla med detta album. Den sävliga takten och plingeli-plongandet på "Asha", de himmelska stråkarna i "Saturn Strobe", förändringen i melodin/låten först 5:20 in i "Walden 2"... Ska jag fortsätta? Det faktum att ingen av de tio låtarna på albumet är under fem minuter lång (den längsta är 12 min), och att det likväl lyckas låta fräscht...

Det är sällan att jag införskaffar renodlade "technoalbum" (även om jag lyssnar på en del), men denna känns helt klart köpbar. Melodiös antidansgolvstechno när den är som vackrast.

Och förresten, ja.. körningen gick bra, uppenbarligen. Lyckades iof få det som på gammelsexistiska brukade kallas "kärringstopp", samt att hörnbackningen gick lite si och så, men kontrollanten var schysst och trevlig, så allt gick ju vägen ändå (no pun intended).

Over + out
/T.

2008-03-04T20:31:00.008+01:00

Kids love DAF

DAF "Die Lüge"

Fortfarande bland det roligaste på youtube... Tidig EBM och skuttande barn, blir det bättre?

Tycker för övrigt fortfarande att videon till 'Liebe Auf den Ersten Blick' inte är något annat än briljant. Videon till 'Der Räuber und der Prinz' likaså, trots - eller kanske tack vare - det taffliga "skådespeleriet". Extra plus för läskiga/coola antika robotar. Homoerotiska vibbar utlovas (eller, ja, ok, det är väl tydligare än "vibbar").

2008-02-27T08:00:00.012+01:00

Drowning in honey, stingless

Återigen tillbaka efter något slags omotiverat, kortare uppehåll.

"This is where the magic happens"...
även om jag inte känner mig alltför kreativt aktiv ibland..
Läs mer om mig själv och de andra (i viss mån) på skolans hemsida!

Torsdagarna brukar vi få ledigt, vilket uppskattas enormt. Tanken är väl att vi då ska jobba på våra projekt (att göra klart våra femsidiga serier), men så är inte alltid fallet. Oftast sover jag ut. Stördes dock i min sömn vid elvatiden av att det ringde på dörren. Det var brevbäraren med tvenne paket. Det ena var en skiva jag beställt (Erik Levanders "Tonad").
Den andra var ett stort paket innehållande 10 exemplar (av 50) av första numret av Cousin Jasper! The big news är alltså att Henrik och jag (+ skribenter) har fött fram ett fanzin! 16 sidor diverse infall i såväl text- som bildform! Allt för den löjligt låga summan av 35:-! Vill ni ha ett ex får ni höra av er till cousinjasper[at]gmail[dot]com.

Kärleksbarnet. Labour of love. Bundle of joy.

Övrigt av intresse:

Fler Ljudbilden & Piloten-videos har kommit upp, se dem alla här. Vackra så det förslår...

* * * * *

Häromdagen kom en äldre man fram till mig och överräckte en religiös pamflett. Kanske inget världsomvälvande i sig, även om man alltid blir lika förvånad över att inte alla är sekulariserade, dekadenta kättare. Det som jag dock reagerade på var sista sidan. Ni kan begrunda den själva här nedan. Har tillochmed fundamentalisterna blivit så lata att de inte ens försöker missionera för en? Nu ska man fylla i en blankett istället!

* * * * *

Final note: Åker hem till helgen (och vidare till Furusund) för att fira Fredriks födelsedag!

2008-02-12T01:04:00.000+01:00

Ett kort inlägg innan jag lägger mig...

För att citera den munspelande teddybjörnen Pellegnillots första ord i Dunderklumpen:

"Nu föddes jag / och jag är jätteglad / men säg vem är du? / goddag"

2008-02-10T20:23:00.001+01:00

One More Year

Det kryllar av dessa gynnare vid ån jag bor vid.
De ses ofta vagga omkring på gräsmattan,
som om de ägde stället.

Här nedan finns vackra videos till vacker musik från Ljudbilden & Pilotens (Kristofer Ström) kommande album "One hundred fifty-five" på Nosordo. Den ser jag fram emot.

Tanken är att varje låt på skivan ska få varsin video, gjord av olika regissörer.
"Three Tacht"
"Wedding"

I övrigt:
Har haft föräldrar, mormor+morfar, moster Eva och Carl-Arne på besök idag. Föräldrarna kom iof redan igår, men ändå. Dom firade iaf min nära stundande födelsedag (tisdag den 12 feb). Fick en liten behändig digitalkamera (Nikon Coolpix L11), en tröja, diverse nödvändigheter, mobilpåfyllning samt reda pengar. Det tackar och bockar jag för. Men det är ett h-vete att tänka ut något att vilja ha! Kunde inte komma på någonting. Sånt kommer man på först i efterhand, då det är försent...

Kusinen Johan och Henrik Sagen funderar på att titta förbi framåt mars, det blir gôtt!

Senast jag var i Sthlm var jag inne på Bengans (Kan vandra runt i timtal) och köpte upp mig på skivor; Andreas Tillianders World Industries som ju är relativt gammal (2004), varför den var relativt billig, varför jag införskaffade den, Electrelane's No Shouts, No Calls (som jag lyssnat mycket på - när lyssnade jag igenom ett album flera gånger på raken senast? "To the East"! "At Sea"! "Cut and Run"! Kvinnlig krautpop när den är som bäst!), Paavo's självbetitlade debut, som inte jag inte alls hört, bara läst gott om (någon gång måste man väl chansa, i dessa "try before you buy"-tider?), känns dock som att jag måste lyssna många fler gånger på den innan jag börjar uppskatta den, Sofia Jernbergs förtrollande röst är både dess styrka och svaghet.. ja, ska jag beskriva det hela med två ord blir det "snäll frijazz", om det nu säger något om det hela.. Sist men inte minst införskaffade jag Testbild!'s Imagine a House, myspop med experimentell touch, som dock har tendensen att hamna lite i bakgrunden emellanåt, på gott och ont. Den enda låt som omedelbart fastnar är inledande "Inside Raindrops", även om det på resten av skivan finns gott om stämningsfulla ögonblick.

Hemligheten ligger i att ge allting den tid det behöver!

Dessutom har jag återupptäckt Khonnor's Handwriting - perfekt läsa-i-sängen-musik!

/T

2008-01-27T22:15:00.000+01:00

Viskningar och skrik

Hur fan tänkte dom? En torsdag? Varför inte på helgen, då man har möjlighet att ta sig hem?
Jag som blivit så jävla sugen på det hela...

"Vad är det den där skägglöse token svamlar om nu då?"
Jo förstår ni, den legendariska engelska experimentmusiktidningen The Wire har/hade med sitt december-nummer skickat ut en gratis skiva till sina köpare/prenumeranter (något dom gjort ett tag nu), i detta nummers fall helt dedikerat sveriges livliga musikscen. Tre av våra finaste alternativa skivbolag (Häpna, iDEAL och Kning Disk) blottar sina muskler och spänner sina fjädrar på denna skiva med det poetiska namnet "Whispers from the Forests, Screams from the Mountains: New Suggestions for the Swedish Flora and Fauna"...
Sex artister från vardera bolag visar upp sig.

För att fira detta anordnar bolagen också diverse events. Man vill ju inte bara sprida den nya musiken utomlands, utan också inombords, så att säga. Öppna öronen även hos svenskarna.. Kort sagt: det vankas konsert på Debaser Slussen! Torsdag den 31 januari för att vara exakt! Skulle se om jag bara kunde... Menmen.

För att lite snabbt beskriva de olika skivbolagen i visuella ordalag: Häpna är en mossbelupen, svampinfesterad stubbe i skogen, eller möjligvis en mycket nyfiken, musikaliskt frigjord ekorre på den. iDEAL är ett gäng gamla maskiner lämnade att rosta sönder i nån gammal bunker under jorden, men som glömts stängas av och som fortsätter sända sitt mullrande, sotsvarta evangelium genom slitna rör och mot kalla betongväggar. Kning Disk är den gamle "more-than-meets-the-eye"-coole gubben (som rest till jordens alla hörn, provat på allt och återvänt med en ryggsäck full med berättelser) som man önskar att man själv ska bli som när man blir gammal.

Line-up:en för kvällen är som följer:

Anna Järvinen (Häpna)
Eric Malmberg (Häpna)
Erik Enocksson (Kning Disk)
Balroynigress (Kning Disk)
The Skull Defekts (iDEAL)
Dead Letters Spell Out Dead Words (iDEAL)

Skivans innehåll (som man får gratis vid inträde på konserten):

Häpna
01 Hans Appelqvist - Jag En Gök (3:31)
02 Eric Malmberg - Milda Döden Hämtar Oss Alla Till Slut (3:56)
03 Anders Dahl - Hundloka - Percussion, Guitar, Bouzouki (Excerpt) (2:22)
04 Tape - Augustan Chateau (5:06)
05 Anna Järvinen - Helsinki (4:31)
06 A Taste Of Ra - Morning Of My Life (Excerpt) (5:20)

iDEAL
07 Christine Ödlund - Lightning & Voices (4:44)
08 Nash Kontroll - All Muzzles Look The Same (3:21)
09 Mokira - Skaka Hund Skaka (5:10)
10 Sewer Election - White Golgotha (5:00)
11 Dead Letters Spell Out Dead Words - Heaven Is The Notion That All This Will End (4:00)
12 The Skull Defekts - Finding Your Way Through The Forest By Setting It On Fire (5:02)

Kning Disk
13 Erik Enocksson - The State The Sea Left Me In (4:15)
14 Dan Fröberg - We'll Never Be The Same Again (Song) (3:47)
15 Jerry Johansson - Next Door Conversation Part II (Excerpt) (5:48)
16 Folke Rabe - Swinee River (3:14)
17 Library Tapes - Fragment VIII (3:33)
18 Balroynigress - Shampo And Champagne (3:59)

Bara det faktum att man skiter i genrer på det här viset är ju så otroligt älskvärt! Att nya väna popsensationen Anna Järvinen samsas på samma skiva som gamla (ur utgivningssynpunkt) aggro-äckel-industri-kassett-noise-artisten Sewer Election känns ju på något sätt väldigt banbrytande/najs. Bara för att man gillar det ena utesluter ju inte det det andra. Är det nåt som inspirerar mig så är det just människor med bred musiksmak/hög tolerans/öppna sinnen, etc..

På det stora hela kan vi ju dock konstatera att detta inte direkt är lättsmälta grejer (vart efter kvällen lider), och termen "experimentell" känns ju som sagt tydlig/luddig nog för att kunna användas.

Närmare titt på kvällens artister:

Anna Järvinen har som nyss nämnts gått från okänd till tokhyllad på mycket kort tid. Har inte hunnit lyssna tillräckligt på hennes debut, men av det jag hört känns det aningen överskattat. Men så har jag ju inte läst texterna heller, som ju är den centrala delen i hennes musik.

Eric Malmbergs kosmiska orgeljazz är ju aldrig fel, och sedan legendariska Sagor & Swing lade ner har han släppt en solo-hammondorgel-platta, och nu återuppstått i fullbandsversion på senaste albumet Verklighet & Beat..

Erik Enocksson vill jag egentligen inte säga så mycket om, då jag nämligen länge tänkt publicera en recension (som i princip varit färdig länge), om hans kompositörsdebut - tillika soundtracket till - Farväl Falkenberg. Tänker dock inte säga mer om detta än att det lär bli förbannat vackert.

Balroynigress har ett av de jävligaste artistnamnen att uttala, men det hindrar dom inte från att ge ut en skiva skev avant-pop, som jag själv dock inte hunnit så mycket mer än doppa tårna i. Blir nog intressant live...

The Skull Defekts är en "tvåhövdad best" enligt dem själva, dels ljudexperiment/noise, dels (mest på senaste tiden) hypnorock av finaste, monotonaste märke. Vilket av inkarnationerna som kommer att spela får man sia om. En av Joachim Nordwalls många projekt, mastermindet bakom iDEAL Recordings och solodroneprojektet The iDEALIST.

Dead Letters Spell Out Dead Words behöver ingen vidare introduktion, jag har varit ett fan av hans emo-drones rätt länge nu.. Har bara sett honom live en gång, då han senast var i Sthlmstrakten (Göteborgsbaserad som han är), på Mono:ton-festivalen på Fylkingen.

P.S. Kan föreställa mig att Mårten Neij + vapendragare lär dyka upp.. Vill gärna ha referat från kvällen.. D.S.

2008-01-16T17:50:00.000+01:00

You're a nut! You're crazy in the coconut!

Stage6 må inte ha lika många videos som sin motståndare, men är ändå ett utmärkt alternativ till Youtube, särskilt när du tröttnat på att - för att se någonting längre - behöva lida av det hela uppdelat på en massa kortare klipp, och framförallt när du tröttnat på de där förbannade klossarna. Att se en fantastisk video söndersmulad till pixlar är aldrig vackert. Då är det tokfint att få se något i DivX-kvalitet!

Här bjuder jag på en musikvideo-klassiker i form av sample-popparna The Avalanches' "Frontier Psychiatrist"!

Tätt följt av Basement Jaxx' härligt flippade video till "Where's Your Head At?"
Ser ni för övrigt likheten mellan yours truly och apan längst till höger (spelad av Simon Ratcliffe, ena halvan av duon)? Fredrik har i alla fall asgarvat åt likheten (bör ju tilläggas att detta var under min skäggiga period). Särskilt runt 1:50 när allt börjar spåra ur...

Finns så många bra musikvideos att välja mellan, men den sista får bli geniale regissören/fantasiskaparen Michel Gondrys (Being John Malkovich, Eternal Sunshine...) video till The Chemical Brothers "Star Guitar". Hypnotiskt vältajmat. Som alltid, när han är i farten (Titta bara på Daft Punks "Around the World" eller Kylie Minogues "Come Into My World").

P.S. Tack för Stage6-tipset Sofia! D.S.

In other news: Annars kan jag väl nämna att jag drar på Tallinn-kryss denna helg. Blir nog najs.
[Klistra in valfritt "Torsk på Tallinn"-citat här]

2008-01-06T12:19:00.000+01:00

Back in Bizz..

spana in fler fantastiska snöflingemönster här!

Jag vet inte hur det är hos er, men här i Vingåker kräksnöar det i alla fall (åtminstonde tillfälligt). Det är ju alltid trevligt.
"Bättre mycket sent än aldrig lite", eller hur lyder ordstävet?

Är kort sagt tillbaka i Wingfield igen, efter julfirande hos mormor och morfar, nyårsfirande på landet med Fredrik+Linda m.fl. och middag hos Astrid (mums).

En hel drös med skivor blev det efter jul. Eftersom få saker är så roliga som att lista saker (av "bloggosfären" att döma), så gör jag helt sonika det:

Elias Krantz "Island Rock"
Burial "Burial"
Burial "Untrue"
Liars "Drum's Not Dead"
Panda Bear "Person Pitch"
Battles "Mirrored"

(..utan inbördes ordning..)

När jag väl återvände till min lägenhet väntade dessutom ett paket på hallgolvet bland all reklam, som en pärla i smutsen. Två skivor från Discolor. En självbetitlad EP samt albumet "Bitrsuites". Har i nuläget inte hunnit lyssna på någon av dem, men jag vet att det som väntar inuti är guld värt. Låtarna "Karluv Most" och "Ofvandahls" har ju blivit något av klassiker vid det här laget (..relativt begrepp givetvis..). Av den personliga hälsningen som medföljde att döma har Rickard Sjöberg/Discolor också en av de coolaste handstilar jag sett.

Jag fick igår agera värd åt mor och far som sov över (bör dock nämnas att min mor som vanligt drog tyngsta lasset - hon for omkring och fixade och städade som en rubbad utter, eller som sin mor). Jag fick skjuts ned till Vingåker med dom, eftersom syrran lägligt nog spelade Volleyboll-Grand Prix i Katrineholm. Grattis till vinsterna förresten!

Lugnet har nu så stilla lagt sig efter deras avfärd, och imorrn börjar allvaret. Bara det inte blir för allvarligt...

Från oss alla, till er alla, en riktigt god fortsättning!

Må det nya året 2008 bringa många ljusa stunder!

/Thomas

2007-12-23T13:41:00.000+01:00

"Morons Have More Fun"

Fredagen var händelserik. Henrik kom förbi som utlovat. Hade inhandlat en samlingsskiva med Joy Division (tss.. samlingsskiva, skäms på sig..) samt en dvd med "La Haine" ("Hatet"), en mycket bra skildring av den hårda vardagen i Paris förorter i mitten av 90-talet, pendlandes mellan tristess och våld. Den lyckas säga en hel del om det mänskliga tillståndet, om vänskap och hat, och om hur våldsspiraler förstör allt.

Henrik hade diffusa planer på att vi skulle ut på kvällen, vilket ju alltid låter trevligt. Efter hemgång från filmen ringde han och förtäljde att han plötsligt visste precis vad vi skulle göra. Han hade nämligen lyckats vinna två biljetter till Lo-Fi-Fnk 's spelning på Debaser Medis!

Turligt nog råkade Henrik stå mig i skuld, vilket ledde till gratis öl och cider under kvällens gång. Först tog vi några öl på Carmen, där vi diskuterade lite allt möjligt, samt något slags kreativt försök i form av framtida FL Studio-sessions (förvisso endast på idéstadiet). Tids nog drog vi givetvis till Debaser. Här stötte vi lustigt nog på Julia med sällskap. Alltid trevligt! Charmerande tös som vanligt! Hon pluggar teatervetenskap och hade planer på att flytta till Berlin med Erica Bernalt, om jag uppfattat det hela korrekt. Värst vad kosmopolitiskt!

Upptäckte också till min glädje att Rigas agerade förband åt Lo-Fi-Fnk. En artist som jag är rätt säker på att jag tjatat om tidigare. Han har ju onekligen fått ett uppsving på senaste tiden, främst i samband med släppet av hans senaste album (Spelat i MTV Phaser har han ju också, precis som andra stjärnskott, som Familjen..). Hans musik är på sätt och vis ett bevis på att "Less is More".
Det hela toppades av det faktum att en av de tre exemplar av hans nya skiva som kastades ut i publiken landade vid mina fötter!
A night to remember..
Saknade dock "The Moron" som slutnummer, vilket jag också sa till honom efteråt.

Lo-Fi-Fnk bjöd på ett mer, för att använda ett snällare ord - strömlinjeformat - gig, dock med undantag för dunderhitten "Change Channel" som givetvis krossade stället. Bör dock tilläggas att både jag och Henrik inte var mer bevandrade i LFF's värld än att vi "hade hört nån låt".

Sen bjöd efterföljande DJ:n på något så udda som den discofierade titelmusiken till allas vår barndomsfilm "Den Oändliga Historien" , samt Daft Punk's "Crescendolls", och då blev man ju också tvungen att dansa. Henrik kände sig tillräckligt modig för att på utvägen kyssa kassörskan/receptionisten på kinden och utbrista i ett "Darling, I think you're rather charming", varefter det bar av mot de sällare jaktmarkerna.

Värsta cirkelrörelsen tillbaka till "La Haine" skapades nere på perrongen på Medborgarplatsen. Skrik och bråk. Upplopp i tunnelbanan... En adrenalinstinn Henrik kände dock att han ville visa lite civilkurage, och lyckades med hjälp från en okänd medborgare hindra en inblandad i bråket från att fly från platsen. Polis anlände, folk greps och stämningen lugnades något. Är tacksam för att inget värre hände. Tåget vägrade åka, så det blev till att gå någon station för fortsatt färd.

I Mörby i väntan på buss 690 skaffade Henke en ny vän i form av något så otroligt osannolikt som en fellow z-vägs-innevånare. Samtidigt stötte jag på Elin (som befann sig i en tillfällig dal i den berg-och-dal-bana som kallas livet), sällskapad/hjälpt av II-Bosse. Det faktum att han hade Midaircondo- och Pluxemburg-pins på sig tyder ju på vilken hyvens prick han är. Elin hade iaf lyckats missa sista Svinningebussen, och Bosse föreslog överslafning hos honom tills bättre tider. Det var en slags viljornas kamp där på något vis, logiken mot irrationaliteten (om sådant uttryck finnes).
Elin åt upp större delen av den korv som Henrik köpte åt mig, och man får ju hoppas att det hjälpte på något sätt.

Rigas "Dead Like You"
Kändisspotting: Andreas Tilliander vid 00:17, Kalligrammofon-Gustav(?) vid 00:19,
Nya Sampan vid 02:07...

Ja, det var väl allt.. Toknajs kväll helt enkelt, om uttrycket tillåts. Henriks version av kvällen finns givetvis att avnjuta på hans blogg, med bildbevis.

Annars önskar jag återigen alla en god jä*la jul!

2007-12-18T17:56:00.000+01:00

"Happy Christmas Your Arse / I Pray God It's Our Last"

Jahaja, så blev det äntligen jullov! (19 dec-7 jan)

Ska bli skönt att vila upp sig lite, träffa släkten och diverse vänner också (hoppas jag). Äta riktig mat och sova ut, etc. etc.
-- Att det ska vara så svårt att komma in i ordentliga rutiner?

Tänkte bjussa på några mer eller mindre julrelaterade låtar, som får tjäna som alternativ eller motvikt till de sedvanliga "julklassikerna"...
(Har gjort detta tidigare, men då var det väl inte en jäkel som laddade ner? Do your homework och ladda ner de låtarna på annat håll! Där finns mycket gott..)

Tomten kommer med en blandad julesäck som vanligt!

Bruce Haack - Christmas Eve (1976)
Saint Etienne - I was Born on Christmas Day (1993)
The Flaming Lips - Christmas At the Zoo (1995)
The Pogues - Fairytale of New York (1987)
King Diamond - No Presents for Christmas (1985)
Silverbullit - Winter Coat (2004)
Jesse Somfay - As the Snow Dances Gently Through Her Hair (2005)
Sally Shapiro - Anorak Christmas (2006)

2008! Tänk er! Vi befinner oss ju för i h-vete i framtiden!
Kort sagt, god jul och gott nytt år till er alla!

/Thomas

********************
Övriga små tankar som poppat upp under den senaste (och ibland inte så senaste) tiden:

The Sound of Music visades på ettan eller tvåan för nåt tag sedan, och den blev man ju tvungen att se bara för att ha gjort det. Säga vad man vill om filmens otroliga helylle-attityd, men låtarna sitter ju som smäckar! Dock måste den även innehålla Det Sämsta MusikalfilmsRimmet Någonsin, och därmed peta ner Den Lilla Sjöjungfruns "..Nere på botten, där är det toppen!.." från listan. Textraden sjungs av en äldre, bara aningen för brådmogen (men forfarande lika älskvärt bedårande) von Trapp-pojk, och förekommer i låten "So Long, Farewell" och lyder som följer:

"..Adieu, Adieu, to jö and jö and jö-ö.."

Det blir ju extra pinsamt i och med det att han blir tvungen att uttala "you" som "jö", för att det över huvudtaget ska rimma på "adieu".

********************

En fråga till OLW - Varför får bara män bli potatisjägare?

********************

Mitt Arvikafestival'06-armband föll av för nån vecka sedan.. av sig själv, av slitage. Får se hur länge '07-bandet räcker...

2007-12-10T19:40:00.000+01:00

"But I'm an adventurer. I like invention, I like discovery. "

R.I.P.

Karlheinz Stockhausen

22 aug 1928 - 5 dec 2007

Pitchforkmedia

Wikipedia

2007-12-03T23:14:00.000+01:00

Skillnader/likheter?

2007-11-24T18:20:00.000+01:00

Old ghosts

Under de nattliga promenaderna hemåt i mörker och regn och orange gatljus så finns det ingenting bättre att ha i lurarna än Burials nattsvala, regnvåta och ekoindränkta debutalbum.
Bäst är självbetitlade debuten inte i enskild låt, utan den bör förstås upplevas som album och i sin helhet. Då bildar den en melankolisk och stundtals hotfull resa genom ett nattsvart London efter att klubbarna stängt. Det enda jag har att säga emot albumet är det faktum att beatet i "Prayer" är alldeles för likt Massive Attacks "Teardrop" för att jag ska vara helt nöjd.
Annars känns skivan i princip felfri.

Döm om min glädje när jag upptäckte att den mystiske artisten nyligen släppt nytt. Ska bara hinna lyssna in mig ordentligt på den också, så har jag säkert två album att införskaffa/önska mig till jul av denne Londonbo. Jobbigt. Eller inte...

Jag skulle kunna svamla vidare om dub*, begreppet "dubstep", blöt asfalt, ekon av gamla minnen och annat, men det har redan sagts tidigare, och bättre. Här är även en intervju med Burial om senaste albumet och om hans inställning till sin musik, och till musik i allmänhet.

Burial - Distant Lights (från debuten "Burial" 2006)
Burial - Archangel (från nya albumet "Untrue" 2007)

OBS: Detta inlägg skulle givetvis ha postats när regnet föll som värst utanför, nu förstörs illusionen något av det faktum att det ligger snö på gräsmattan.. men ingen fara, det kommer nog fler regn-snö-regn-omgångar ska ni se..

Hälsningar,
Den Myspessimistiske Melankolikern.

(*Vilket det känns som att jag kommer göra rätt snart..)

2007-11-09T16:49:00.000+01:00

JÄRPEN

"Järpen föds antingen stekt eller grillad, den väljer själv.
Den vita fina bröstbiten är alltid exponerad.
Vid vackert väder i Norrland hittar man drösvis med järpar som ligger och grillas som fruntimmer i solen.
Dom söker sig till rundkullig boskap för att duschas i grädde.
Järpen är en fena på att samla lingon, som den mosar med vingbenet och sötar naturligt.
Så att det alltid finns färdigt.
Mums.
Själv vill den gärna ha grovkrossad svartpeppar på sig, som den kan krossa själv med sin lilla näbb av gjutjärn från Surahammar.
Är det nåt järpen tycker om så är det att serveras med enbär på morgonen, gärna med ett glas chablis dekanterat på kanna av en dalkulla med strontium i håret.
Vändstekt, kläckta utan huvuden, springer kycklingarna omkring, medan frityrsmeten får ett utbrott.
Nu finns även järpen chicky-bits med strips, tillverkat av järpen i Järpen."

Följande text är ett litet utdrag från Joakim Pirinen & Mikael Strömbergs 29 minuter långa text-ljud-komposition "Fåglarnas underbara liv", utgiven på Kning Disk 2006. Här en recension. Och här är ett recept... hehe (har själv aldrig ätit järpe).
Och ja, det är samma Pirinen som tecknade smått legendariska "Socker-Conny" och vars verk jag håller högt.

2007-11-07T14:23:00.000+01:00

Bremort Revisited

Den första snön föll imorse. Den första som stannade kvar på marken en längre stund iaf. Trevligt med lite "change of scenery". Var på väg hem efter att ha sett 'The Number 23' hos John för några dagar sedan. Den var helt ok. Det var mörkt ute och det orange skenet från gatlyktorna återspeglades i vattenpölarna och regnet. Men det föll för långsamt för att vara regn, tänkte jag. När jag tittade upp mot närmsta gatlykta såg jag alltså små, små snöflingor som dalade mot marken för att omedelbart smälta och glömmas bort. Jag kände att jag var den enda som kände till denna hemlighet, för inifrån husen såg det ju ut som vanligt regn.

Four Tet - "Twenty Three"
(Har inget med filmen att göra..
annat än besatthet av siffran 23 antar jag)

Vingåker ligger ju inte tillräckligt söderut, men den här stan får mig ändå på något vis att tänka på Hans Appelqvists Bremort (som jag ju svamlat om förut). Kan också vara för att jag smög in en eller två referenser till den skivan på ett bokomslag som vi gjorde på Grafisk kommunikation i skolan. "Boken" har för övrigt lånat sin titel från en bra Lustans Lakejer-låt.

(c) Thomas Skoog 2007
(Jag förstår dock inte varför man inte kan klicka/se
på bilden, eller ännu konstigare, varför texten verkar blå,
när den egentligen är röd?)

Här har ni iaf ett smakprov från fantastiska Bremort. Hela skivan sitter ju liksom ihop, så ni får tre "bitar" som ska höras i ett kör.

Hans Appelqvist - "Tolvslaget, torsdag"
Hans Appelqvist - "Godnatt Bremort"
Hans Appelqvist - "Fredag morgon hos Brem"

Här är videon till "Tänk att himlens alla stjärnor" från Hans senaste EP.
Videon är gjord av otroliga Andreas Nilsson som också gjort brillianta videos till The Knife och Loney, Dear.

Övriga tankar:
Danska, fantastiska Efterklang spelade på Debaser Medis 1/11.
Det skulle man gått på. Hade ju varit fint.

2007-11-04T23:42:00.000+01:00

Blipp Blopp (Don't Stop)

Innan folket anländer.
Jag stör mig på att jag tog så få bilder från det hela...

Var i Sthlm förrförra helgen, fredagsmiddag med föräldrarna, och sedan hjälpte jag till på gratisfestivalen på Lava/kulturhuset lör-sön, med det något missvisande namnet "BlippBlopp-festivalen" (som blandade chipmusik/bitpop med hjärnrensande idm/breakcore.) Göran (Veqtor) var med och anordnade, och han undrade om jag ville hjälpa till. Vet inte exakt hur mycket nytta jag faktiskt gjorde, men jag var där, and that's gotta count for something, right?

Här är några (utan inbördes kronologisk ordning) tankar/ögonblick/noteringar som jag minns såhär på rak arm:

Cornbeast hade en lillknodd (eller unge, som det heter) som sprang runt uppe på scenen medan far riggade upp sin laptop och andra grejer. Sedan kom mormor och morfar (vild gissning?) och passade barnbarnet i sofforna vid sidan av, medan svärsonen brände bitbeats på scenen. Undrade i mitt stilla sinne om dom "approved of his lifestyle"...

*****

Appropå föräldrar; en äldre kille med barnvagn (ungen låg och tuggade på en cd-skiva, kan det bli mer 'ardcore?) som under visningen av "Notes on Breakcore" på söndagen exalterat började prata med mig om att han var helsåld på Bong-Ra, och om en kommande Breakcore-kväll i London, med alla storingar inom "genren". Han hade redan köpt sin biljett. Tittar man på artistlistan blir man ju faktiskt nästan lite sugen, om inte annat så för att få uppleva total rens nån gång i sitt liv, och så som Satan hade tänkt sig det, på en klubb full med svettiga människor.

*****

Stelsvenskarna (besökarna) satt givetvis på stolar och i soffor och lyssnade, vilket störde Göran något så grymt, eftersom engelsmän (och alla andra för den delen) hade dansat och rejvat som tokiga i samma fall. Han visade att det var ok att dansa genom att flytta undan lite bord och ställde sig att digga på den obefolkade yta som nu öppnat sig. Han bad mig om statistroll/moraliskt stöd, så jag fick ju haka på. Ingen annan kände sig manad. Efter ett tag gick han dock, oprovocerat, och lämnade mig att ensam stå kvar (det var högre pinsamhetsfaktor på att gå än att stanna, tyckte jag) och åtminstone försöka digga till de i atomer upplösta breakbeatsen som Oerfil levererade. Inte för inte som det kallas "Anti-Dance Music".

*****

Work in progress..

Men mest hängde jag vid trevliga kisen Chris Lonebergs Circuit Bending-workshop. Där fick man plocka isär barnleksaker, pilla med deras insidor och få dem att låta på vis som de inte var tänkta att låta från början (Postmodernism i sin renaste form alltså!). Jag lyckades precis i tid - innan jag måst dra till tåget hem till Vingåker igen - att utifrån en sån där McDonalds-"skaka-mig-så-låter-jag"-påse skapa en liten svart kub där samplingens ( i detta fall 'apvrålet's) tempo kunde regleras (från snabbt sprak till utdraget lo-fi-brusande). Kan inte göra så mkt vettigt med den, men coolt är det likafullt!

*****

Andra "honorary mentions":
* Babylon Disco's förödande gig - som för övrigt var den enda gång som en liten folksamling faktiskt samlades framför scen och diggade - som slutade i ett noise-crescendo som enligt Göran gjorde Decibel-mätarna i ljudrummet/"kontrolltornet" tokiga. Extra plus i kanten för de toksnyga projektionerna av Nino S, samt den propra klädseln hos de två på scenen (han fick uppbackning live).
Köpte för övrigt hans "Viva Life" i Tumul Distro:s köphörna.
* Loli Ripe:s allt för snabba/jobbiga lo-fi-happy-hardcore-samplebreak-mangleri och förvisso coola "70-tals-kung fu-film"-projektioner, som skapade en väldigt tydlig kontrast gentemot deras totala scenfrånvaro (stod oberörda och orörliga på scen, pillade emellanåt på nån dator) .
* Sedan har vi ju förstås två tokbra gig från Veqtor (eget live, respektive Aphex-späckat DJ-/remix-set), samt nitro2k01:s chipfunkiga gig (med oväntad och rolig användning av sampling med kvinnan som tappar rösten i direktsändning i radion - känd från "100 höjdare").

2007-10-17T23:41:00.000+02:00

Long Time No See

...som det heter. Var börjar man? Finns så mycket att säga.. Efter inflyttning, installering och omställning till/i Vingåker har jag nu lyckats skaffa mig internet tillslut.
Tekniskt sett har jag väl haft det ett tag nu men... Detta är dock första livstecknet på länge...

Har haft syrran på besök. Tack för Happy Meal-Sonic-leksaken! Eller nåt.. hehe..

Har varit inne i Sthlm på studiebesök (?) med klassen - vi gick på några utställningar (Tintin, Bamse samt Jan Stenmark) å köpte upp oss på serier i olika butiker. Jag passade även på att köpa Differnet's senaste på Bengans skivhandel. Och jag som inte ens gillar kaffe!

Men mest har jag givetvis gått i skolan. Börjar 8.30, slutar 16.00. Bild (med Reijo Stävenborg), Textkommunikation/Manus, Marknadsföring/Småföretagande samt Grafisk Kommunikation/Illustration. Alltid lär man sig nåt. Hehe. Fått nya vänner/klasskamrater. Börjat vänja sig vid miljöerna. Vid småstadsångesten, vid ortens "original" på parkbänken, vid doften av koskit som ibland genomsyrar hela orten när vinden ligger på från rätt håll..

Har - i och med internetuppkopplingen - åter ådragit mig ovanan att knarka soulseek och musik..

Efter en rolig plojlåtsskaparsession med Adam på lunchen i GarageBand på de Mac-datorer vi fått till vårat förfogande på skolan har jag laddat ner en demoversion av FruityLoops (eller FL Studio som dom vill heta nu förtin') och börjat småfippla lite. Försöker förstå. Fifflar runt.

Bara för att jag kan, får och vill.. postar jag två "låtar" jag knåpat ihop i mina utforskningar.
Den första, och den jag helt klart är mest nöjd med, hehe, är bara 8 sekunder lång. Men cool ändå tycker jag.
"Moerker"

Den andra är nåt halvhjärtat försök att faktiskt göra en "låt" som når åtminstone över en minut.
"MyFirstTrack"

Passar på att posta den här också (en riktig låt av en faktisk artist), innan den jäkla snön hinner falla för första gången.
Library Tapes - Höstluft

2007-08-18T17:40:00.000+02:00

Pojkar gråter inte

Bara för att gå helt ifrån ämnet med att jag flyttar...

Ni måste ladda ner Great Destroyer's album "Oceans on My Mind"! Tokbra! Melankoli, mörker och ett svart hav som slår mot nån övergiven industrihamn...
Jag kan dock inte i ord beskriva det lika bra som Billy Rimgard ("fickminnesång"... klockrent!), så läs det han har att säga istället och ladda ner därifrån! Gör det nu! Och glöm inte att döpa om låtarna, så att de kommer i rätt ordning (..pilla in en siffra i namnet alltså), ty rätt ska vara rätt!

Black Sails är något av det vackraste jag hört på mycket länge..

Såg på film igår med Malin. Vi såg "Boys don't cry", en mycket bra film.. Den fungerar på många plan och har skådespelare som skurna för rollerna. Recommended.

The Cure - Boys Don't Cry

Filmen fick mig av någon anledning att tänka på shoegaze. Kanske var det de drömska gitarrljudsjok som ibland hördes som soundtrack, eller de öppna fälten och den vidsträckta himlen som figurerade i filmen? Det har ju varit mycket fint sommarväder på senaste tiden, och då har Slowdives superba album "Souvlaki" legat bra i lurarna. Jag måste erkänna att jag vid de första genomlyssningarna tyckte att det lät lite slätstruket och fluffigt, men nu älskar jag varje låt.

Slowdive - When the Sun Hits

/T

2007-08-17T10:22:00.000+02:00

Just like autumn leaves, we're in for change

Det lär dröja ett tag innan är allt är på plats och jag har installerat mig där nere i Vingåker, framförallt vet jag inte hur lång tid det kommer att ta innan jag lyckas få tillgång till internet igen...

För att få bredband eller internet krävs ju ett fast telefonnummer, vilket ju saknas nu.. Detta betyder att jag lär "försvinna från kartan" ett tag (om jag någonsin varit där överhuvudtaget), så det enda säkra sättet att få tag på mig är via sms. Vilket för oss in på nästa punkt, att jag slutligen gjort slag i saken och skaffat ny telefon, OCH nytt SIM-kort! Sony Ericsson V610i, tror jag att den hette.. Onödigt små knappar verkar den ha, men man vänjer sig väl.. Måste lägga över alla i adressboken förhand, så där har jag ju något att göra också..

Provskriver iaf detta från den laptop jag kommer att använda där nere (hoppas att jag kan köpa en bättre, typ en mac eller ngt, med CSN-rabatt..).

Vill säga att ni som eventuellt vill träffa mig en sista gång innan jag åker ner har er chans nu! Denna helg.. På söndag reser jag ner och installerar mig tillfälligt i en annan lägenhet, i väntan på att min "riktiga" ska bli ledig. På måndag börjar allvaret.

Några avskedslåtar:

De första fem raderna i TV on the Radio's "Province" stämmer bra överens med de förändringar som sker nu..

Suddenly, all your history's ablaze
Try to breathe, as the world disintegrates
Just like autumn leaves, we're in for change
Holding tenderly to what remains
And all your memories, are as precious as gold
And all the honey, and the fire which you've stole
Have you running through all your red-cheeked days
Shaking loose these souls, from their sacred hiding space

Hold your heart courageously
As we walk into this dark place
Stand steadfast erect and see
That love is the province... of the brave

Denna andra låt hade jag egentligen tänkt posta i ett annat sammanhang. Jag tänkte ha några inlägg på temat "Musikaliska minnen", eller liknande, där jag skulle nämna ögonblick med musik som varit extra starka. När jag och min mor befann oss på flyget hem från Turkiet, hade jag "The Other Side of Mt. Heart Attack" av Liars i lurarna, allt medan kabinen låg nersläckt och vi sent på natten började sjunka ner mot det svarta Sverige där nedanför. Plötsligt såg man orangea linjer uppenbara sig i det mörka under oss. Stockholm, stad av ljus. Som en självlysande spindelväv, som honungsådror i en kolsvart kropp. Det var så vackert. Jag fylldes av lugn, och drabbades a insikten "Allt kommer att ordna sig".

Texten talar för sig själv. Så enkel låt, enkel text, men så vacker. Sånt värmer mitt hjärta. Gammal hederlig blödighet.. (Det som ser töntigt ut på papper är ofta mycket bättre i verkligheten.)

Se det som mitt budskap till er.

I won't run far.
I won't run far.
I won't run far.

I can always be found.
I can always be found.

If you need me,
If you need me,
If you need me,

I can always be found.
I can always be found.

If you want me to stay,
If you want me to stay,
If you want me to stay,

I will stay by your side.
I will stay by your side.
I will stay by your side.

I won't run far.
I won't run far.
I won't run far.

I can always be found.
I will stay by your side,
And I want you to find me,
so I'll stay by your side.

If you need me,
If you need me,
If you need me,

I can always be found.
I can always be found.

I won't run far.
I won't run far.
I won't run far.

I can always be found.
I can always be found.
I can always be found.

Som avslutning: Ni får mer än gärna skicka brev till mig! Ol' fashioned snailmail is welcome! Glöm inte att nämna era egna adresser bara..

Thomas Skoog
Storgatan 59B
643 30 Vingåker

Obs! Jag flyttar som sagt in senast lördag den 1/9 och tidigast onsdag den 22/8, så skicka inte något fören det är säkert att jag bor där, d.v.s. efter den 1/9..

2007-07-31T11:40:00.000+02:00

Teeth, destroying

Var som sagt hos tandläkaren idag. Fyllde ett hål + tog bort tandsten. Över tusen spänn. Den sjätte ska jag dit igen för att fylla ett andra hål.

Något som slog mig när jag låg där och stirrade upp i lampan, medan min munhåla invaderades av främmande objekt, var att tandläkarmottagningar verkligen borde spela experimentell electronica, trasig ambient och drone i högtalarna, istället för den vanliga tråkiga "lugna favoriter" eller vad det nu är. Jag menar... kliniska miljöer, metallverktyg, renhet, vithet; allt talar för det. Människa och maskin.

Skulle dom mot all förmodan spela sådant, skulle dom säkert spela Alva Noto, även känd som ljudexperimentalisten/konstnären Carsten Nicolai. Han gillar mikrostrukturer och saker som knastrar, hummar, surrar och brummar. Och det är ju alltid trevligt.

Alva Noto - Haliod Xerrox Copy 1 (9:16)

Jag försökte lyssna på borren och salivsugen som om de vore instrument - i dubbel bemärkelse - men det gick sisådär. Alldeles för frijazzigt borrspel vad mig anbelangade. Kunde gärna ha varit lite mer beatbaserat. Då hade det mycket väl kunnat varit något som Pan Sonic kunnat koka ihop.

Vissa höga ljudfrekvenser känns mer i tänderna än någon annanstans, som ni kanske märkt. Varför?

Pan Sonic - Arvio (1:24)

(Fredriks musiktränade öra hatade denna vill jag minnas, hehe)

Något annat som fascinerar med tandläkare är ju detta med smärtan, rädslan för smärta. Tandläkarborrens emaljhungriga och höga tjutande, tandläkarens proffsiga (= känslokalla) inställning
- "det är bara ett jobb, du är bara en köttklump med tänder som jag arbetar med". Känslan av hjälplöshet, att utsättas.

Jag menar, självklart har det gjorts skräckfilm på temat "galen tandläkare".

Inte konstigt då att t.ex. The Skull Defekts använder sig av en tandläkarstol på sin promobild.

The Skull Defekts - Sex Fracture (7:25)

För att avsluta med ytterligare en fundering:

Varför använder man en borr till att laga ett hål?

2007-07-30T23:50:00.000+02:00

Skägget är dött! Länge leve Skägget!

Först och främst:
Ingmar Bergman, vila i frid. 1918-2007.

Svt visade Smultronstället, vilket vi tackar för. Nu lär dom visa en hel del Bergmanfilmer, så något gott förde det onda med sig.. (Störande dock att smultron på mystisk väg blev till strawberries på engelska.. appropå länken.)

För att göra övergången mellan död demonregissör och personliga bostadsfaktan lite mjukare, citerar jag ur början på tidigare nämnda film:

"...hade jag en mycket obehaglig dröm. Jag drömde att jag förirrat mig in i en för mig okänd stadsdel, med tomma gator och förfallna hus."

Lägenhetenskontraktet, eller vad det heter, är nu i princip klar, om jag förstått det hela rätt.. (älska mödrar som curlar på in i det sista..) Problemet med lägenheten är att den blir ledig först 1/9, då utbildningen redan börjat. Men det löser sig väl.. Vore bra om man kunde få internetuppkoppling också.. ehehe..

Storgatan 59B, 643 30 Vingåker.

Abstrakta bokstäver och siffror.. det är fortfarande svårt att koppla det till något verkligt, påtagligt. Har dessutom skickat iväg bekräftelse till skolan, och begäran om omskrivelse(?) - till Vingåkers kommun - till skatteverket. Kvar är bara ansökan om studiemedel till CSN.. Får fixa det imorgon (d.v.s. idag, men nog om teknikaliteter). Då ska jag även till tandläkarn för att punga ut mer av mina ej surt förvärvade penningar.

Riktiga arbetarklasslyor, som Henrik uttryckte det.

Big stuff coming up, things happening.

En sista grej bara, för att ytterligare markera slutet/början på en epok: På Furusund lyckades Fredrik (och flickvännen Linda) slutligen efter lång tids påtryckningar + hot om våld, raka mig.

Mina krav var att det hela skulle få en rituell, mytisk känsla alá Midvinterblot, vilket inscensattes genom mässande strupsång och fredrik på schamantrumma, allt medan skägget föll i en guldskål (egentligen en guldgryta, men man kan inte få allt här i världen..).

the horror, the horror..

Bilder + filmklipp coming soon.

Firade faderns 50-årsdagsfest på landet. Mycket roligt. Ytterligare bilder som hamnar på min "att-lägga-upp-på-bilddagboken-när-jag-får-ork"-lista.

Hängde med Astrid i söndags också, trevligt trevligt. Tack för maten och allt, vet inte om jag gjorde det ordentligt! Katter, fiskar, Mange Schmidts roliga nödrim, dåliga dialekter, pedofili, jobbiga morföräldrar, Jesus Camp, Facebook hit och Facebook dit. Danke.

Stor kärlek till alla vänner! Och dom som vi inte känner dom skiter vi i! Nä, dom har rätt till det dom också!

Vill ni mig nåt så lämna ett sms, ty min mobil är inte att lita på..

2007-07-16T23:38:00.000+02:00

Arvajka!

Tillbaka efter fem roliga men uttröttande dagar i de värmländska skogarna!

Får se om jag orkar ladda upp alla 500+ bilder jag tagit..

(med chokladgroda i munnen och

det flottigaste håret hitom Uralbergen)

This song goes out to my friends Evve, Matte, My & Alle in Camp Gökboet:

Dschinghis Kahn - Dschinghis Kahn

(internhumor är bland det roligaste som finns,

även när man står utanför och inte fattar någonting =)

Räkna med en utförligare "recension" på festivalen när jag har tid..

Innan jag åkte till Arvika lyckades jag dessutom få godkänt på teoriprovet! Wohoo!

För att nämna något annat som vissa kanske ännu inte vet, så har jag lyckats komma in på Serietecknarskolan i Vingåker, vilket kommer medföra en hel del förändringar.. Till det bättre eller sämre, får tiden utröna. Ska bli roligt i alla fall, men synd att man försvinner ur vänkretsen ett tag.. Glöm mig inte! Besök! etc..

Börjar den 20 augusti!

Framtiden ser ljus ut...

Ska upp till landet imorrn, så jag kommer att vara lite "off" ett tag, men skicka ett sms vettja! Och du Henrik, jag vill ha tillbaka min kabel!

2007-07-01T22:08:00.000+02:00

Det är den slutliga nedräkningen!

Nio (9) dagar kvar till Arvikafestivalen! Tills vi åker iaf..
Hoppas att det inte kommer att regna lika mycket som vissa domedagsprofeter förutspår! Här är lite peppmusik (även om dom inte kommer uppträda):

Dungen - Festival

Ser fram emot Familjen, Hot Chip, Pluxus, m.m..

(Vad fan sysslar Myspace med nu då? Försvenskning? Risiga översättningar dessutom.. Störande värre...)

Mindre kul är att det är tre (3) dagar kvar till att jag ska in till Klarabergsviadukten 80 a.k.a. Vägverkets huvudkontor, för att göra kunskapsprov! Jag blev tvungen att ta den tiden, för nästa gång man kunde boka var i först i december! Mycket möjligt att det var något litet fel med datorn också, men klart var i alla fall att man fick ta det man kunde få..

Först lyckades jag ju boka upp mig på den 11:e, vilket känns lite dumt då man som sagt åker till Arvika den 10:e.. Fick sitta på vägverkets hemsida som nån jäkla Gollum och stirra ut över det svarta vattnet i väntan på att få syn på nån jävla fisk att gripa med mina beniga fingrar. Två gånger hann nån annan före. Jag hade den i min hand, men så sprattlade den till och försvann med ett förnedrande plask. Tillslut fick jag ju den 4:e, och då fick det ju vara så. Egentligen skulle jag vara på landet nu, men nu sitter jag här hemma i V-tuna.. Och pluggar.

I vilket fall.. Jag borde plugga. Jag borde helt enkelt inte ha tid att skriva detta ens en gång, men sådan är människan, att hon inte inser sitt eget bästa!

Istället ägnar man den lilla dyrbara tid man har åt roligare saker som The Brick Testament, där någon/några fått den smått fantastiska idén att iscensätta Bibeln med Lego! Dels är det förbannat estetiskt tilltalande att beskåda det hela, och skratta åt hur fantasifullt skaparna har löst olika grejer (exempelvis gräshopporna, spädbarnen och omskärelserna), sedan är detta ett utmärkt tillfälle att allmänbilda sig lite, och framförallt inse hur jävla ologisk, sjuk och blodig bibeln är! Det är förbluffande att de största religionerna idag bygger på dessa texter! Seriöst, efter att ha "läst" hela Gamla Testamentet är man rätt trött på blodbad! Men kul är det! Check it out!

2007-06-28T12:05:00.000+02:00

Gnäll

Appropå förra inlägget, var jag den enda som förvånades över 'Peter Parker goes Emo'-grejen i Spider-Man 3? Såg den nyligen.. inte på bio förstås.. (Försöker trots allt behålla nån slags kulturcred här.. Vilket iof försvinner när jag säger detta..)

Men hur kunde dom ge den mörka, allvarstyngda rollen Eddie Brock a.k.a. min från barndomen största favoritsuperskurk Venom till den där snubben från "That 70's Show"? Hur? Ser framför mig hur några Hollywood-slipsnissar sitter runt konferensbordet och brainstormar: "Vem är het och inne idag? Vem diggar kidsen just nu?"

(Tacka vet jag det gamla japanska programmet!)
(Min Kitsch-o-meter går i taket!)

När jag ändå är i gnällar-tagen vill jag även klargöra detta:

Det går utför med MTV. Det är ju långt ifrån någon nyhet - det borde tillochmed vara onödigt att säga det, vore ju slöseri med luft (i detta fall fingerrörelser) - men ändå. Idag består ju den kanalen enbart av fem videos (varav tre är sliskiga r'n'b-låtar alt. gangstarap och två videos nån ny töntig emo-grupp) som går på repeat, varvat med Jamba-reklam och en sån där jävla list längst botten av skärmen där man kan sms:a in och "mäta" sin kärlek...
Det går utför med MTV, oavsett hur många coola animatörer dom anställer.. Musiken har ersatts av ena kändissåpan dummare än den andra..

När revolutionen kommer ska Bam Margera vara den första jag ställer mot arkebuseringsväggen!

Såg ett avsnitt av ytterligare nåt nytt skit som hette "Strutter", och det var, kan jag säga utan större eftertanke, det sämsta jag någonsin sett på tv. Jag orkar inte ens berätta om programmet, så dåligt var det.

Jag har ändå inte gett upp hoppet helt om MTV, dom har trots allt vissa goda sidor.. "Alternative Nation" som går runt midnatt är oftast helt ok, sedan får vi inte glömma att det var MTV som i samarbete med Andres Lokko gav oss den fantastiska, men kortlivade programserien "This is Our Music".

De flesta programmen är som sagt skit, men ibland är gränsen hårfin. Jag har tillexempel bestämt mig för att jag gillar "Wonder Showzen", helt enkelt för att den är som en satirisk regnbågsspya rakt i ansiktet, med massvis av sjuka infall och idéer (Inslagen där den lilla blå muppen terroriserar folk på gatan kunde dom dock korta ner/ta bort). "Stankervision" som kommer direkt efter är ren dynga, trots att det i princip är samma sak; sketcher och infall, fast billigare, dummare och sämre. Gränsen är hårfin som sagt.

Appropå MTV-generationen, så skrev min favoritmusikjournalist/-kritiker/-älskare (nu även musiker) Billy Rimgard i (numer avsomnade) webzinet Twisterella en artikel om tystnadens betydelse i dagens samhälle/musik. Förbannat läsvärt! (Massa namedroppande är heller aldrig fel..)

..För att vända på allt gnällande och avsluta med något positivt.

2007-06-18T12:21:00.000+02:00

Järtecken

Sällskapet - Den dan

2007-06-14T15:48:00.000+02:00

Skägget lever!

Förlåt mig för denna otroliga försening i bloggväg! Plötsligt försvann all lust ur mig. Det är alldeles för hett inomhus nuförtiden för att man ska våga sitta och pilla på detta värmealstrande monster som kallas dator!

Efter mången omotiverad försening finns nu Krautrock-kvällen summerad i systerbloggen Das (Kultur) Kapital! Även där har det varit dåligt på uppdateringsfronten, så jag är tydligen inte den enda latmasken här!

Ska försöka uppdatera min bilddagbok också.. Det är ju så tidsödande, att ladda upp foton och att blogga, det är därför man ibland tappar lusten.. Men det ska vi nog bättra på!

Coming attractions/Saker jag velat berätta om här, men inte tagit tag i ännu:

* Dub

* Erik Enocksson
* Helios

* Familjen (artisten alltså, inte min släkt..)
* Cornelius
* Broadcast
* Existensminimum
* Alva Noto
* Kopia

* "How babies are born"
* Fortsättningen på Sample-ology-serien

Saker som hänt/händer/fötter:
Varit i Uppsala på födelsedagsfest, längtar till Arvika, övningskörningen forsätter (ingen död hittills), musikknarkandet likaså. Nåddes av nyheten att förlorade sonen Sebastian Lind återvänt från fjärran land. Tog en öl och en grillbitstallrik nere på Kristos med Claes, Anders och Sebbe nyligen, för att se om det stämde. Även Anders har ju återvänt efter studier i Nangijala. Alla vägar bär till V-Tuna heter det ju... inte. Bort ifrån, möjligen..
Dags att klippa sig snart (få sig klippt?), inför sommarens fester (midsommar, pappas 50-årsfest..). Ska till tandläkaren snart också, känner skammen bränna i kinderna så som den bara kan göra på någon som vet att han slarvat med tandhygienen. Golvet på landet har blivit slipat, så det har varit möbelkånkande däruppe. Har övningskört hem ifrån landet faktiskt! Var på grillkväll nyligen, med Carro och Louise. Trevligt. Missade Re: publik (och därigenom MJM och Midaircondo). Inte trevligt.

Back in bizznizz!
Love /T

2007-05-14T16:12:00.000+02:00

Dance Boy Dance!

Ekar "dansa-hela-natten"-mappen obehagligt tom? I såfall ska du kolla in de svenska (även om dom är skrivna på engelska..) dans/house/technobloggarna 24:Hours, Random Circuits, Discobelle & framförallt Oh My Gosh!. Sköna mixar och de senaste låtarna och remixarna från de bästa artisterna! Bara att tacka och ta emot..

Andra bloggar att hålla koll på: TAPE, Skull Juice, Fluxblog & Music (For Robots). De två förstnämnda kör mest elektroniskt, men de andra två är "över hela kartan" så att säga, så länge det gäller ny och bra musik.

Här är några personliga favoritlåtar:

Gabriel Ananda - Ihre Persönliche Glücksmelodie (från 2005, gammal som gatan i klubbkretsar med andra ord, som de flesta här..)
Wekan - Skid [Touché Nu-Club Edit]
John Tejada - The End of It All
Oliver Koletzki - Der Mückenschwarm
Hot Chip - Over and Over [Solid Groove Remix]
Claude VonStroke - Beware of the Bird

[Edit: Nu ska allt funka, men gör det inte det så vet ni åtminstonde vilka låtar ni ska hålla utkik efter ;P]

2007-05-12T12:26:00.000+02:00

Thomas och Henrik har en blogg ihop!

Den heter Das (Kultur) Kapital, och kommer förhoppningsvis att bli något stort. En plats för oss att uttala oss syrligt om saker och ting, och en anledning att grotta ner sig i kultur i alla dess former. Det här kan bli något vackert...

Metronomy - This Could Be Beautiful (It is)

2007-05-11T12:22:00.000+02:00

Resan är målet, pojkar och flickor!

Audionom - Ljusets krigare

Jag har redan köpt biljett iaf.

Nu hoppas jag att fler gör det.

2007-05-10T17:18:00.000+02:00

Korta anteckningar (men låångt inlägg) från helgen som var

Detta inlägg är baserat på anteckningar jag gjort på min skräpmobil, som jag sedan försökt dechiffrera och förfina. Till skillnad från tidigare inlägg, där jag redogjort för saker i efterhand, kommer här alltså saker som jag knapprat in in medias res - medan dom skett. Detta kan leda till svindlande tankegångar och saker beskrivna i någon form av rus. I ett försök att frigöra mig själv från min egna självcensur (som nämns senare, d.v.s. tidigare), publicerar jag här allt som stod, pinsamhet till trots, även om det är i omarbetad form (och i vissa fall påbyggt i efterhand).

---------------------------------------------

Relativt rödvinsbesprutad, åsåg jag i fredags en dokumentär om Truman Capote. Man kanske ska se filmen? Far får fixa. Därpå följde ytterligare en dokumentär, en kort en, om Albert Engström. Speakerrösten i början gjordes av ingen mindre än hela Sveriges mysfarbror Hans Alfredsson. Men eftersom dokumentären var så kort, missade jag större delen av den. Dock ville dom noga peka på att Engström "gjorde mer än bara gubbar". Vad är det för fel på att göra gubbar nu då?

Beundrar min Tape-t-shirt.. Jag fick ju tillochmed en tack-hälsning med paketet.

Favorit i repris?

Läser igenom mina Joakim Pirinen-seriealbum efter att ha läst SvD-artikeln. Inser återigen hur otroligt jävla bra han är! Jag kan rätt många citat, som Fredrik kan Disney.. eller ja, kanske inte riktigt så bra. Joakim Pirinen har ju gett sig in på ljudterritorium också, i ett samarbete med Mikael Strömberg har han släppt två limiterade skivor på Göteborgska experimentskivbolaget Kning Disk. Den som är intressantast är Fåglarnas underbara liv. Har nu inte hört albumet, bara några små klipp från nätet, men ändå. Det ska inte direkt lyssnas på som musik, mer som radioteater/text-ljud-komposition. Fältinspelningar och information om icke-existerande/påhittade fågelarter handlar det om i alla fall. Intressant tanke som sagt. Jag anade i och för sig detta redan tidigare, då både fabler och låtsasfakta om djur dykit upp tidigare, i hans album. Ett avsnitt i albumet Den universella bristen på respekt handlar till exempel om apors religioner. Roligt, allvarligt, absurt, och samtidigt med ett djupt filosofiskt drag, som i allt Pirinen gör.

För att på ett riktigt långsökt sätt gå vidare; både serien Den långaste resan ("...featroducing 2 coola skelett") i Pirinens seriealbum Ingens bästa vän och Viktor Sjöbergs John Book's Song från Between Each Line of Pain and Glory refererar till ett album som i princip skapade genren "instrumental hiphop": Endtroducing..... (1996) av DJ Shadow, mannen som tog samplingskonsten till nya höjder.

Varför hänvisa till detta? För att gå ut på riktigt djupa vatten kan Entroducing....., utöver att det är en bra platta som råkar vara gjord av bitar från andra låtar, även stå som symbol för det postmoderna samhällets sakletande/eklekticism/hopplock... och lätt förflyttas till den nutida mp3-generationens respektlöshet gentemot copyright kontra personlig/kulturell frihet, och internetanarkin i synnerhet. En symbol för originalitetens död, allt har redan gjorts, det enda som återstår är att plocka isär det som redan finns och sätta ihop på nya sätt.

Haha, mkt svammel, men ibland måste saker sägas, så att jag känner mig lite smartare. Vart vill jag komma med allt detta? Metauttryck. Att hänvisa till ett populärkulturellt verk kan ge mer än ett långt utlägg om blaha-blaha, eftersom det verket i sig har sagt det bättre, eller själv refererar vidare till ytterligare något annat?

I Pirinens fall lär detta spela in, eftersom han är minst sagt filosofiskt lagd. I Sjöbergs fall handlar det mer om att referera till ett klassiskt album. Sjöberg själv är ju något av en gammal hiphoppare (även om han tagit helt andra spår på senaste tiden) och på tidigare nämnda album Between Each Line... så tillämpar han samma tekniker som DJ Shadow gjorde (rota i gamla vinylbackar och klistra ihop). Då blir det plötsligt självklart att referera till inspirationskällan. Just i den låten är det iof en snubbe vid namn John Book som pratar om albumet, men det var ju ett medvetet val från Sjöberg att ha med låten, så.. (Ladda för all del ner Sjöberg-albumet nu, om ni inte gjort det redan! Länkat har jag ju gjort..)

DJ Shadow - The Number Song

Jag "pratade" med Viktor Sjöberg på Soulseek för något tag sedan förresten.. Det var kul att upptäcka att han var en riktig människa som alla andra, haha..

(klicka på bilden)

Varför håller jag inne med dessa historier? Är det min rädsla för att bli tagen på allvar? Jantelagen? En osynlig spärr som hindrar och håller tillbaka mig.. Ska börja "skapa" på allvar nu.. Kusinen gör det ju, varför inte jag?

En sak jag insett är att folk vill vara eller umgås med "kulturella", men att ingen vill läsa på/in sig.. etc.

Jag har nu uppnått en sinnesstämning som bara kan uppnås ensam + (relativt) full, en sinnesstämning som man vill dela med andra, men som inte skulle fungera med flera viljor. Den där känslan av samhörighet som alla vill känna.

Jag är nyklippt. Kortare i nacken bland annat. Det tackar vi för, frisyren började ju påminna om - ack och ve - en hockeyfrilla!

Såg Henry Rollins Show på SVT.. Angeläget. Skulle en svensk version kunna existera? Vi är ju så förbannat lagom.. Evil Dr. Jante smyger sig på, sätter i skräck.. Vi är lagom vad gäller att skapa iaf. Det är endast ok att visa Henry Rollins Show eftersom alla ogillar Bush idag? Hade dom visat ett politisk, kritiskt program i SVT som öppet pratade skit om.. Reinfeldt? Vi är ju lagom, men USA är extremernas land. Där har dom extremhöger och extremvänster, i majoritet. Och extremhumor. Var det Nöjesguiden som ville ha ett svenskt svar på Sarah Silverman? Vi har bara lagomhumor, som panelhumor och klassisk dratta-på-arslet-humor. Så vitt jag kan komma på är det bara Magnus Betnér som vågar vara politisk, arg och sätta-skrattet-i-halsen-rolig. Sen kan ju skojfaktorn i många av hans grejer ifrågasättas, men han kör ju sin grej iaf. Inte för att jag har något emot vanlig hederlig (opolitisk) humor, men..

Har SVT blivit vänster? Dom kör ju ofta dokumentärer i stil med Michael Moore.. Vad hände med Public Service? Själv är jag mer vänster än höger, det handlar inte om det, utan det jag undrar över är ju om att SVT måste vara opolitiskt, eller? Har jag fått det om bakfoten nu?

Såg på musikbyrån. Det handlade om Detroit. Det har hänt mycket där, musikhistoriskt. Blues, jazz, rock, hiphop, techno.. tanken är svindlande. Cool.

Såg senare delen, men inte slutet på, filmen Lone Star. När vi ändå är inne på djupa ämnen, rasism. Berättar om det hela på ett bra sätt.

Lördag: Norrmansölunch, burgen pils, middag med Tony och Mari, Tokay Pinot Gris, "Kejsargrogg" som inte levde upp till förväntningarna, Carlsberg Black Gold. Samtal vid middagsbordet. Berättade om Englandsresan, Dover. Tempus Fugit, fan vad tiden flyr. Evigheter sedan. Diskuterade mobbning. Skolan = sluten värld, är min insikt. Skolvärlden är en groteskare och samtidigt tydligare version av "den riktiga världen". Snabbt inlägg i samtalet jag velat göra, men inte hann, innan samtalet for vidare ut på andra vatten: man beter sig olika beroende på vilka man umgås med.

Slöglodde på St. Elmo's Fire också, i förhoppning om att den skulle ha något med Brian Eno-låten med samma namn att göra. Det hade den inte. Det var ändå något med filmen, jag kan inte sätta fingret på vad, som tilltalade mig. Skitsamma, jag minns den knappt nu...

Brian Eno - St. Elmo's Fire

21 juli ska min fars 50-årsdag firas med pompa och ståt på landet. Vi försökte så smått planera det hela, med catering och sånt. Levande musik? Hmm..

---------------------------------------------

Slut på anteckningar. Har vi ändå gjort ett så här långt inlägg, finns det ingen anledning att sluta nu!

Info: Den 18 maj är det Krautrock Sthlm! Ett måste känner jag! Om inte annat för chansen att se Audionom live! Förköp som gäller tydligen.. Jag vill inte veta av att detta rinner ut i sanden, som sist.. då blir jag ledsen ;_;

Räkna med monotoni, gitarrer som låter dang-dang-dang-dang-dang-dang-dang, och trummor som låter dun-dun-Dtsch-dun-dun-dun-Dtsch ad nauseam in absurdum! Är ni intresserade, hör av er!

Igår (onsdag) bidde det lill-lördag, när Henke, Claes, Anders och jag träffades. Först lite förkrök hos Classe till "klassiker", d.v.s. nostalgiframkallande, risiga låtar från förr, från Absolute Music- och NRJ Dance-samlingar. "ALARMA! LA BOMBA!" ..Haha! Det närmsta vi kids någonsin kom riktig techno..

haha.. jaja.

Och vad passar bättre när man snöat in på risig musik, än att åka till *host* Tegel *host*..? Lägger upp bilder på bilddagboken inom kort. Under tiden.. säkert att ingen av er grabbar sett till kamerafodralet mitt? Tänker främst på hemma hos dig, Claes.. Fan.. får väl ringa..

2007-05-09T18:59:00.000+02:00

Framtid

Idag gjorde jag slag i saken. Stoppade alla papper i ett kuvert, och lade försiktigt i det sista, det minsta, det viktigaste. Tre små rutor i en rad.

Scraps of Tape - Hands in the Air

Med bestämda steg gick jag förbi garaget, förbi farfars hus och ner till postlådan vid Stockholmsvägen. En sista blick på kuvertet, för att se att allt var som det skulle, och med en förhoppning om att allt kanske skulle ordna sig tillslut, lade jag det i brevlådan.

Gick med inte lika snabba steg på tillbakavägen. Härligt sommarväder därtill, med moln som bomullstussar utslängda på en klarblå ocean. Maskrosornas små, gula huvuden som stack upp ur allt det gröna. Frisk luft i lungorna. Löften om en bra sommar.

2007-05-04T19:08:00.000+02:00

Hände mycket denna långhelg..

(Ytterligare ett tråkigt inlägg utan bilder.. jag har inte all tid i världen faktiskt!)

Fredagen spenderades med Elin och Göran på förfest i Liljeholmen och sedan på Klubb Rekyl på Nymble, där jag bakom baren stötte på ingen mindre än "Kalle Kula" himself, en av mina gamla konfirmandledare! Så det blev öl å cider för halva priset denna gången! Najs.. Elin var dock aningen sjuk, så det blev inte långvarig vistelse..

Lördagen spenderades med Astrid 'n' crew inne i stan, först en snabbis på Teatron och därefter på Ace. Sedan blev det käk på Max (vad skiljer egentligen ett Maxmål från ett Originalmål? Dressingen tror jag..) och Astrids alltid lika hjälpsamma mobilreseguidekollande för att få mig hem igen. Halvtimmes väntan vid Odenplan, bussåkande, uppvaknande vid Vallentuna Station.. var bara att åka till Rosengård och be om lov att få följa med tillbaka igen. Kom i säng kl. 6 på morgonen! Nästan nytt rekord tror jag! Bussarna har ju börjat balla ur nu, från och med 1 maj, så nu vågar man ju inte resa någonstans längre, i rädsla för att inte komma hem igen..

På söndagen fick jag skjuts till Brottby Trafikplats av mormor och morfar, sedan var det buss upp till Norrtälje där jag blev hämtad av mor. Läste SvD:s Kultursida på vägen, i utbyte för majnumret av Nöjesguiden som Henke lånade av mig tidigare under dagen. "Serier på frammarsch.. växande marknad.. blabla.." - Jag ligger rätt i tiden!

Väl framme övningskörde jag till Spillersboda. Mor och far hade nämligen åkt upp redan på fredagen. jag blev dock inte långvarig (dom såg inte mkt av mig denna helg!) för på måndagen bar det av över till Furusund, där jag skulle träffa Fredrik, Martin (bägge två: long time no see) och Fredriks nya fjälla (one time never seen). Martin åkte hemifrån Åkersberga efter jobbet, så jag fick skjuts av honom "på vägen förbi". Vi hade skoj, åt och glodde på brasa och teve. Trevligt. Sov över. Nästa dag segades det i soffan mest hela dagen, tills det var dags för avfärd. Lyckades få skjuts med Martin hela vägen hem också. Eller ja, till Åkerberga, där far plockade upp mig.

Som om inte detta räckte för en helg, så när jag kom hem kom jag ihåg att Carro undrat om jag ville se Tibble-musikalen med henne! Nu var det bråda dagar, så det var bara att hoppa i bilen (mor skjutsade) och skynda, skynda, skynda! Carro var snäl nog att köpa en biljett till mig, och hann gjorde jag. Så plötsligt satt man där i gamla aulan och såg Sweet Charity också. Sebastians rollfigurs panikutbrott i hisscenen var en höjdpunkt på en annars rätt tråkig musikal. Obefintlig handling drygades ut med långa dansscener. Nu pratar jag inte skit om esteterna här inte, för dansa och sjunga kunde dom, utan det är mer själva grundmaterialet som kändes lite platt. Iaf..

Mycket som skett som sagt. Och strax ska jag upp på landet igen! Kort vecka den här..
Bilder på det mesta som skett/nämnts här kommer inom kort att läggas upp på min bilddagbok.. så hav förtröstan!

Dags att köpa biljetter till Arvika också..

Hade!

2007-04-26T01:33:00.000+02:00

Häpna

Nu gick ni miste om något magiskt mina vänner..

Tåg till Östra, tunnelbana till T-Centralen, gå till Sthlm Central, leta efter rätt uppgång, Södertäljependeln till Tumba C, och sedan var det bara några knappa meter till Botkyrka konsthall.

Var i för god tid, som vanligt, så det blev till att vänta. Bläddrade i gratistidningen vid biblioteket, gick upp vid några garage och beskådade utsikten (inte mkt att skryta med), satt på Tumba torg och skissade/kladdade på medhavda utskrivna SL-reseguiden. Betraktade den flora av människor som passerade, bland annat en svärm (= ett större gäng) unga killar som ockuperade övriga tillgängliga platser på bänkarna, och som hade köpt någon sorts lunch i form av allt från kycklingvingar, lasagne och diverse snabbmat till baguetter som skulle fått en fransman att rodna.

Tumba torg + senare låtlisteanteckningar.

senare, när alla anlänt..

När klockan slagit 15.00 och jag väl betalat mina 40:- var det fritt fram. I mitten av salen fanns det en stor mängd växtlighet, Botkyrka Botaniska Arkiv. Detta skulle mynna ut i ett nätverk av plantor, som det bidragits med från diverse institutioner och privatpersoner. Man kunde om man ville byta plantor, och ta med en ny hem. Jag hade dock inget att byta med, så det fick vara. Tog istället en stol och satte mig. För att fördriva tiden skissade jag av det hela.

det botaniska arkivet..

16.00 spelade Tape. De körde tre "låtar", i sin bredaste betydelse. Allt flödade ju rätt fritt, och Tapes musik bygger ju till stor del på improvisation, inom låtarnas ramar. Tape består av bröderna Andreas (elektronik) och Johan Berthling (bas) samt Tomas Hallonsten (synt/glockenspiel/diverse). Dagen till ära hade dom dock en extra gubbe (som jag i mitt huvud döpte till "Skäggman", men som jag nu vet var ingen annan än Andreas Söderström, ASS, som jag nämnt tidigare), som spelade både trumpet och någon slags dragspelsljudande cool miniorgel (harmonium). Han hanterade även en maracas, en sån man snurrar.

kladd ur minnet..

Tape..

Första låtens grund byggde på två-tangents-rytmen från "Long Lost Engine", men med full artistisk frihet vad gällde övriga melodier. Man kände knappt igen den, men det var mkt vackert. Andra låten återanvände lite element från här och var, men på det stora hela var det en för mig okänd låt. En skiss, eller kommande albummaterial kanske?
En bit in i låten fick dom blåshjälp i form av Andreas Söderström och Takashi (ena halvan av Tenniscoats) på minitrumpet respektive klarinett(?). Jag är väldigt dålig på instrument, så ha överseende. Denna mynnade så småningom ut i avslutande "A Spire", en av de vackraste låtarna från senaste albumet "Rideau".

Hans Appelqvist spelade därefter. Givetvis med filmprojektioner, som avbildade minst sagt skumma ting - som pelikanhövdade gudomen Naima på ett flygplan, och oralsex mellan två figurer i skogen vid stranden. Jag hade hoppats att vissa saker med hans låtar skulle klarna i och med att man får se video också, men det blev bara mer förvirrande. Det kanske är så han vill ha det. Men han gör ju så bra musik. Han spelade bas och synt/elpiano till delarna av musiken som inte kunde spelas av en (eller någon) människa. Runt sex låtar totalt, tror jag. Bland annat "Naimamelodin", "En lektion i ansvar", "Små människor utan hår" och "On the Beach" på kinesiska. Avslutade med "Tänk att himlens alla stjärnor" (och tillhörande video) från kommande EP:n.

hans appelqvist..

Sedan blev det långpaus, under vilken man ombads konsumera. Klas Augustsson (Häpna-bossen) hade en liten "shop" där skivor och t-shirts kunde inhandlas. T-shirtarna var dock slut, och den skiva jag var sugen på likaså. Så det bidde ingenting. Man kunde också gå in i ett annat rum, där förtäring fanns. Det fanns frukt, bröd, plastmuggar med okänt, relativt fast, innehåll + sked. Det fanns även dricka i form av rätt gott tjeckiskt öl. Så jag köpte en banan och en Staropramen.

Paus..

Eric Malmberg rockade sedan loss med sin kosmiska orgeljazz, understödd av en supertrummis och Johan Berthling på bas. Låtarna flöt in i varandra, så den applådsugna publiken fick vänta med sina handkaskader. Det blev röj och det blev lugnare bitar, som sig bör. Svårt att sitta still till. Bådar gott inför nya skivan.

trummis + eric malmberg, hammondvirtuosen.

Sprang i pausen in i Mårten, som gick i bildklassen året före oss. Talte om att vi bara tycks stöta på varandra på sådana här tillställningar.. att det är bra att någon från estetklassen lyssnar på annorlunda grejer iaf. Det intryck han fick (från oss i den yngre årskursen) var att det var mycket Metallica-vurmande.. vilket oroade honom. Jag hade precis varit på väg att slänga bananskal och tom ölflaska, men blev nu istället stående som ett fån i något sorts samtal med Mårten. Hans polare var också där, som även var övriga medlemmar i Infantilt Inferno, som ställde in på Vilse i Skogen, ni minns. Han hade av ren slump trillat in på denna blogg då han "ego-surfat"på Infantilt Inferno, och läste mitt tidigare snack om festival-festen. Vi snackade lite mer, och vips var det dags för avslutande akten Tenniscoats. Bara att återvända till sittplatsen med sopor och allt.

mårtens bror + mårten gör "hemliga hälsningen"..

Tenniscoats består av sångerskan Saya, på synt och emellanåt gitarr, och Takashi Ueno, på bas och klarinett (eller liknande blås-mackapär?). Vemodigt och episkt på samma gång. Ibland lät musiken som något barnprogram, ibland som något helt annat. Takashi hade vid spelningens början iklätt sig en kungakrona, och lyckades locka till sig en del skratt bland publiken vid några tillfällen. Själv satt jag så dåligt till att jag inte såg/uppfattade det roliga. Sedan mitt samtal med Mårten tagit slut, hade någon nämligen stulit min stol, så det blev till att sitta på golvet bredvid ett kärleksfullt par, med skymd sikt. Men det gjorde inte så mycket, då kom ju musiken i fokus. Saya levde för övrigt upp till stereotypen om japaner; blyga och med mycket få kunskaper i det engelska språket. "I have strong cider?" ("Kan jag be och få en cider tack?"), "Andreas, no computer" ("Inte så mycket effekter denna gång, Andreas") och ett avslutande "Sank yu, sank yu" ("Vi kör inga fler extranummer").

Tenniscoats..

Då var det hela alltså över, och hemresa i sällskap med Mårten + company vidtog, med allt vad det innebar av tekniknörderi (som jag önskar att jag kunnat delta i) och internskämt. Najs kväll alltså.

För fler bilder kan ni titta på min bilddagbok, där också i princip samma historia som här berättas, fast med mer fakta på vissa ställen, och färre på andra. Håll till godo!

2007-04-24T23:42:00.000+02:00

Lugn, bara lugn..

Skriver för fullt på Häpnakvällen-recensionen, den kommer.. likaså bilder därifrån (och tidigare) till min bilddagbok (jag tittar på dig Mårten). Allt i sinom tid. Detta räknas knappt som ett inlägg, utan mer som en uppdate på allt som sker "in between" och "IRL". Idag var det middag hos Carl-Arne (mosters man) som fyllde år. Trevligt. Men mer om det också.. hehe.

Kort sagt: jag lever!

Ifall nån undrar/bryr sig alltså..

2007-04-21T10:37:00.000+02:00

Windy Day

Med bägge föräldrar på landet för möte om vattenledningar och annat skit har jag lämnats kvar för att representera vår familj vid gårdsstädningen. Det skulle börja kl. 10.00, men när jag skriver detta (11:00) har fortfarande inte en käft dykt upp. Det kan finnas flera orsaker till detta:

1) Det är för blåsigt för att man ska kunna kratta och liknande, så alla skiter i det och stannar inne.

2) Den s.k. "svenskheten" gör sig påmind. Inget blir gjort eftersom ingen vågar gå ut först, eftersom det bara är okej att gå ut om andra gör det. Lagom är bäst. Måste erkänna att jag tyvärr själv lider offer för denna sjukdom, då jag sitter inne och skriver detta istället. Om jag skulle ta mod till mig och gå ut och kratta skulle detta möjligen resultera i hat från övriga grannar, som då känner sig tvingade att gå ut. En risk jag är ovillig att ta. Det är också möjligt att jag har missat någon viktig information, och att jag därigenom skulle förlöjliga mig själv om jag gick ut. Får kolla brevlådan.

3) Gårdsstädningen spänner över lördag och söndag. I vanliga fall brukar vi få meddelande om vilken dag som gäller, men inte denna gång. Detta kan leda till att folk väljer att göra det på söndagen istället. Denna punkt kan kombineras med punkt 1 för ökad genomslagskraft.

Har för övrigt sökt som en tok efter folk som velat följa med idag på Botkyrka-evenemanget, och visst har det funnits folk som varit sugna, men samtliga har tackat nej. De är upptagna med så vitt skilda saker som ålandsbåtsresor, styrelsemöten och dansworkshops..
Så det blir väl till att åka mol allena igen. Bara det inte blir som sist (Fylkingen) då jag stod ensam i ett hörn mellan spelningarna och kände mig som ett UFO då alla andra pratade med sina vänner. Jag får återberätta den kvällen nån gång, innan jag glömmer den helt. Alternativt var bara förnamnet.

Sticker härifrån 13.14, sen bär det av till Sthlm Central och pendeltåg till Tumba C. En jäkla resa, 1h 23min. Måtte det vara värt det. Hoppas man får ta bilder där. Då får ni se vad ni missat. Kanske något videoklipp också om ni har tur.

B-bye for now!
Peace+Love /T

2007-04-17T00:43:00.000+02:00

80's Zombie Electro

Appropå konceptalbum.. Kavinsky har en intressant bakgrundshistoria:

"Kavinsky is a zombie in need of revenge; killed when he crashed his Ferrari Testarossa in 1986. His records are the story of his first steps in the world of the living dead."

Han gör electro med en 80-talstwist. Behöver jag säga att resultatet är otroligt coolt? Han har hittills endast släppt två EP:s, "Teddy Boy" 2006 och nyligen kom "1986" ut, varifrån följande låt är hämtad.

Kavinsky - Wayfarer

(Denna låt tillägnas Henrik, som nyligen på second hand köpte vad han trodde var Wayfarer-glasögon, men som senare visade sig vara något annat, mindre känd märke. Men dom är coola likväl!)

Spana för tusan även in videon till Testarossa Autodrive från första EP:n! Coool..

2007-04-16T19:33:00.000+02:00

Because we are young / and things are wrong

Visst händer det att jag drömmer saker med musikanknytning, men det är sällan som det varit om specifika låtar.. Men på senaste tiden har jag vid två (2) olika tillfällen/drömmar vaknat upp med The Radio Dept. i huvudet. Bägge från lysande debutalbumet "Lesser Matters" från 2003.

The Radio Dept. - Against the Tide
The Radio Dept. - Your Father

Det finns ju onekligen en drömlik karaktär över Radio Dept.'s alster, så helt oväntat kanske det inte var. Den släpiga rösten, feedback-gitarrerna, trummaskinen.. Ja.

Egentligen skulle jag även vilja posta "1995", för att den är så knäckande bra, men att posta tre låtar från samma album känns lite mycket. Köp skivan istället! Finns inga dåliga låtar där inte..

P.S. Vill liksom inom parantes bedja till att folk kommenterar, så att det inte känns som att jag "eldar för kråkorna". Men viktigast är ändå att ni verkligen laddar ner de låtar jag riskerar liv och lem för att posta! Sen kan ni döma/förkasta dem, men ladda ner! Tänk på att låtarna inte ligger uppe jämnt! Efter ett par dagar/veckor försvinner dom vet ni.. Tåls att tänka på! D.S.

2007-04-12T16:02:00.000+02:00

Exoskeletal junction at the railroad delayed

Det finns egentligen två sätt att se på progressiv rock. Dels har vi dom som gillar rock som inte är så förbannat linjär och som inte nödvändigtvis följer mall 1A, utan gärna tar ut svängarna, ändrar tempo och takt under låtens gång, etc. och därigenom skapar en egen ljudvärld. Sedan finns de som tycker att det bara är en anledning för nerknarkade gitarrister att få flumma loss totalt med evighetslånga solon. Massa teknisk briljans, men noll hjärta.

Precis som inom alla genrer, finns det bra och dåliga band. De som lever upp till tidigare nämnda plussida, och de som lever upp till minussidan. Jag kan inte påstå att jag är särskilt bevandrad inom prog-rock, men jag försöker. Sen ska man inte dra ett tydligt streck mellan den svenska "proggen" och progressiv rock idag och tidigare.

Konceptalbum. Samma sak där. Två läger. De som gillar tanken på att ett band skapar ett album där låtarna hålls ihop av någon slags historia eller känsla, eller vad det nu månde vara. Att låtarna får ytterligare djup av att texterna och musiken berättar något, som vi kanske inte helt får grepp om. Att artisterna har skapat en egen värld även idémässigt. Sen har vi de som tycker att det bara är pretentiös dynga ihopsnickrat av några hobby-filosofer.

Som ni givetvis gissat, gillar jag konceptalbum (om dom är bra genomförda). Hans Appelqvists "Bremort" är ett praktexempel. Nu har detta inget med prog-rock att göra, men iaf.. Albumet utspelar sig i en fiktiv stad i södra Sverige, där människors vardagsliv utspelas. En turistkarta över staden följer även med skivan. Nu skiljer sig detta konceptalbum från de flesta andra, eftersom den musik Appelqvist skapar är väldigt annorlunda och blandar diverse musikstilar med fältinspelningar och något som nästan skulle kunna kallas radioteater. Samiel springer hem efter skolan. Två vänner som känner sig ensamma möts. Ett mystiskt hjortpar skapar någon sorts magisk realism mitt i vardagen. För helt vanligt är det inte.

Nu var ju inte meningen att jag skulle prisa Bremort (även om den förtjänar det mer än väl), utan jag skulle lite kort förklara vad ett konceptalbum kan vara. En historia/tanke, som kan skymtas bakom och genom hela albumet. Små fragment. Som att tolka hieroglyfer ungefär.

I progressiva rockarna The Mars Voltas fall, har dom gjort ett konceptalbum (De-Loused in the Comatorium, 2003) om något så otroligt som... var ska jag börja? Delvis baserad på en sann historia. En vän till bandet, Julio, injicerade råttgift i armen, men istället för att dö hamnade han i koma. Efter uppvaknandet ur koman väljer han ändå att ta sitt liv genom att hoppa från en bro ner i rusningstrafik. Ingen vacker historia direkt, men bandet valde att göra ett album om detta. Med en liten twist. Skivans huvudperson, Cerpin Taxt, hamnar i koma efter en likartad händelse, men i koman hamnar han i något slags underland, precis som Alice, med massa underliga karaktärer, händelser och sjuka projektioner av hans eget psyke. Det är dock väldigt svårt att förstå detta när man lyssnar på skivan, eftersom man måste gräva som tusan för att finna det. Till att börja med är texterna sanslöst abstrakta. Tur att det finns sidor som SongMeanings.net, där man kan skriva ner sina tankar om en låt, och läsa andras. Läs alla kommentarer dom skrivit om låten (två sidor) och inse djuuuupet! Man kan bli tokig för mindre..

The Mars Volta har tillochmed släppt en bok som berättar historien. Den är dock skriven på samma enigmatiska sätt som deras sångtexter, så det är ingen lätt nöt att knäcka. Men man får fler bitar att lägga till pusslet i alla fall. Det talas om att huvudpersonen måste rädda ett kungarike genom att ändra form till ett krigsmonster/maskin för att ha ihjäl en kung, men misslyckas och dödas, begravs och återuppstår som spöke.... eh, ja. Knarkigt är ju bara förnamnet. Det blir vad man gör det till antar jag.

I låten jag postar här, håller (om man ska lyssna på andras tolkningar) Cerpin Taxt precis på att hamna i koma (därav tempoväxlingarna som simulerar hur han åker in och ut ur medvetslöshet). Hör ni precis i början av låten att det låter som ett tåg kommer? Enligt storyn har han precis anlänt till en övergiven tågstation i sitt psyke. Han ska kliva på tåget som ska ta honom djupare in i sitt "Comatorium". Meningen "exoskeletal junction at the railroad delayed" som får liknas vid låtens refräng, syftar på hur hans hjärna och kropp har skiljts åt, hur han lämnar sin kropp och går in i sig själv.

...Heavy stuff indeed. Sen vet vi ju alla att om man bara tillåts flumma loss på ett ämne och låta konspirationsteorierna avlösa varandra så kan man ju hitta vad som helst. Bara man söker tillräckligt hårt. Av alla de rykten som kan cirkulera kring ett album som detta, så lär väl en fjärdedel vara sådant som bandet/artisten verkligen har hittat på, och resten är sådant som lyssnarna har suttit uppe hela nätter och "listat ut". Tänk bara på Beatles-ryktena, och på dolda budskap i allmänhet.

Varsågod och döm själva. Vill man, kan man ju skita i hela bakgrundshistorien och bara uppskatta den för vad den är; en jävligt bra låt.

The Mars Volta - Roulette Dares (The Haunt of)

Lite progressiv rock dedikerat till er, Fredrik och Martin.

2007-04-12T01:45:00.000+02:00

Resa/Rejse

Titeln på denna låt får mig alltid att tänka på när jag och mor var på Fuerteventura i vintras.

Kim Hiorthøy - Förskjellige gode ting

För att som turist visa att man åtminstone på något sätt är intresserad av platsen man besökt - förutom antalet soltimmar och restauranger - så gör man ju av gammal vana något "kulturellt", d.v.s. sitter inklämd i en turistbuss som puttrar omkring över ön för att visa alla de "sevärdheter" som finns (har svårt att koppla detta beteende till något kulturellt, men iaf..).

Det var på just denna busstur som vår svenska guide - Linda - försökte berätta om alla de ting vi såg, för svenskar , men även för danskar. Grejen var att hon kunde ha hållit sig kort och klarat sig undan med hedern i behåll, men istället valde hon nästla in sig i de irrgångar språk och meningsuppbyggnad består av. Något som kunde ha blivit en rätt tråkig utflykt ledde istället till att mor och jag satt och hade roligt i smyg åt Lindas många verbala klavertramp. Här är t.ex. en framtida klassiker:

(ska helst upplevas i talform snarare än som text)

Något jag blev tvungen att skriva ner direkt på en turistkarta för att komma ihåg. Hon försökte i detta exempel beskriva det vi såg utanför fönstret. Buskar. Och medan hon berättade om det vi såg, på svenska, försökte hon översätta enstaka ord till danska. Vilket var roligt. Därav den underliga hybriden "task", som blir extra rolig på svenska. Som om buske behöver översättas..

Hon använde ordet "olika" - och därmed även "förskjellige" - hela tiden. Därav denna association. Så är det med musik, man kan börja tänka på diverse, förskjellige, minnen som man förknippar med en låt, lukterna, känslan, men som kanske egentligen inte har något med själva låten att göra.. Det är sådana tillfällen som gör musik magisk..

Just denna gång hörde jag inte låten i det sammanhanget, utan denna har jag hört relativt nyligen, så den faller ju inte riktigt in i nostalgikategorin.. men ni fattar.

Nu är Kim Hiorthøy dessutom norrman, och inte dansk, men som vi alla vet är det fler saker som förenar än som skiljer skandinavierna åt.

Egentligen har denna låt ingenting alls med vår semster att göra, men nu blev det så. Fria associationer som sagt. Låten har mer sommarkänsla tycker jag. Mer vackert än "roligt", som i anekdotens fall. Akustiska ljud i ett elektroniskt sammanhang? I alla fall. Hade jag velat posta något som hade med denna busstripp att göra skulle jag ha postat något med Stevie Wonder, vars kassettband gick på repeat i högtalarsystemet. Men jag har knappt något med honom, så det får vara. Kanske en annan gång..

2007-04-10T11:21:00.000+02:00

Är någon på?

Häpna, the artists and Dotshop invites you to:

HÄPNA @ BOTKYRKA KONSTHALL

TENNISCOATS (JP)

HANS APPELQVIST

ERIC MALMBERG

TAPE

Saturday 21st of April.

Entrance 40 SEK, starts at 15.00 hrs, goes on into the night.

Botkyrka konsthall, commuter train to TUMBA centrum from Stockholm C. Easy to find.

Bar, records, people.

Häpna

2007-04-08T21:33:00.000+02:00

Påstmusk!

Syrran C + boyfriend Niklas lämnade Falköping för påskfirande med oss på landet. På lördagen blev det middag med Tony+Mari och hennes söner. Det har varit äggletande, Pictionary-spelande (försök rita "riksskatteverket" om du kan!), godissnaskande, Strandvaskaren-skämtande och mer mat än vad en vanlig människa möjligen kunnat inmundiga. Trevlig påsk alltså.

Igge och Lena (som ritade en skitrolig hjälm)

påskbord

Har även varit på en skitkul fest i Svinninge i fredags, iscensatt av Anna, Sanna och Elin. Tack!
Väldigt ambitiöst festival-tema.. toaletter omgjorda till bajamajor, övervåningen var backstage-område, ett sjukstugehörn med kådisar och festivalråd, toarullar all over the place, och så klart en scen för artisterna.

Infantilt Inferno ställde tydligen in, p.g.a. påskfirande, men dom spelades på stereon istället. Lät lite som SMK + typ dragspel? Om det var rätt alltså, jag är inte helt säker på när dom spelades, det kanske inte alls var dom som lät så. Det kanske var SMK + typ dragspel? Bra lät det i alla fall. Jag hade i sista stund innan avfärd från kragsta snott med mig en skiva, för det vore ju tråkigt att komma tomhänt (utöver liggunderlag och sovsäck dådå). Underworld's debutalbum blev det. Den är ju bra, to say the least. Kom i samklang med nya bekantskapen Göran genom just Underworld. Han skulle "spela" senare, under namnet Veqtor. Han gör vansinnig breakcore/IDM, som var nära nog omöjlig att dansa till. Som sig bör alltså. Trevlig grabb.

Annas pojkvän Johan spelade med sitt band Retarderad Bimbo, ett uruppförande då bandet bildades bara tidigare samma dag! Johan nämnde att han fann det lustigt att han var den enda i bandet som kunde spela instrument "på riktigt". Alla manglade på, utan vare sig mycket till melodi eller rytm, med ett liten inflik emellanåt om att "den här låten heter..", och sedan fortsatta samma aggressiva ösande. Jag kunde inte sluta flina. "Det kommer att skrivas om den här kvällen i musikhistorieböckerna, som när Sex Pistols spelade för första gången inför en publik på typ fjorton pers.." siades det. Vi får hoppas att dom lever upp till det.

Johan körde sedan ett solo-set, trubadur-style. Allsång till Cornelis "Somliga går i trasiga skor".

Träffade Evelina och hennes pojkvän in person ("kladdkakan!"). Redan på bussen till Svinninge fick jag ju sällskap av Emma + hennes respektive. Ojoj, vad folk gängar sig.. Ska jag börja oroa mig? Äsch, det finns ju så mkt annat jag kan oroa mig för.. jobb till exempel, eller körkortet.. eller livet!

Det var iaf en mkt trevlig kväll, med några mindre bakslag i form av osämja/fejder/bakförtalning, som jag turligt nog stod utanför.

Imorrn ska jag fira syrrans 18-årsdag i förskott, och sedan försöka hitta på något med Malin Trillkott i stan. Och så ska jag försöka gräva fram Fredrik och Martin att leka med!

Gla' påsk!

gottis